Idag har jag hittills hunnit läsa ett tiotal statusuppdateringar på facebook i stil med "Grattis Sverige", "Har den äran på Dagen Sverige <3 <3 <3" och "Idag firar vi nationaldagen". Va? Grattis till vadå, vad är det vi firar? Nä, nationaldagen är nog överskattat. Hur vet vi att det hade blivit så mycket sämre om Kalmarunionen hade kvarstått? Firar vi att Gustav Vasa tillträdde som kung när han sedan var ansvarig för fler människors död och landsflykt eftersom han inte alltid var en särskilt trevlig regent eller firar vi att Gustav Vasa var den som genom reformationer gjorde staten mäktigare än kyrkan och således frigjorde sig från påven men också skapade en hord av fattiga och tiggare när kyrkornas skolor och skyddsnät försvann?

Ja inte vet jag...

Jösses, jag är sjukt yr just nu. Jag gissar att det beror på att jag är så sjukt trött. Särskilt som det initialt var två skrivfel i andra meningen på det här inlägget.

Vi hade möhippa för Anela igår och jag var visserligen nykter men är sleten så det skriker om det. Vid fem imorse parkerade jag Elaines Silvia på mors och fars gårdsplan, vid nio ringde klockan så jag skulle komma med tåget tillbaka hem. Möhippan var supertrevlig i alla fall, och jag hade roligt även om jag var ganska trött efter att ha jobbat på förmiddagen.

När jag kom hem förut var jag svintrött, och hungrig! Fick bli mat direkt, men jag vågade inte sova något eftersom jag nog aldrig hade kunnat vakna till liv och vara någotsånär vid mina sinnes fulla bruk när vi skulle ha möte med Bläck. Utan jag kämpade med att hålla mig vaken. På mötet var det desto lättare att hålla sig vaken. Nu däremot är jag vääääldigt trött. Vi ska se film. Skräckfilm sägs det. Jag kan sätta pengar på att jag kommer somna. Om den inte är jävligt läskig.

Det upptäckte jag idag. Det var i och för sig inte bara jag, för då hade det nog fortfarande varit oupptäckt, utan Tryggis var med. Vi satt i köket båda två med varsin laptop. Jag satt och kollade på Fairy Tail när jag plötsligt sade "Men det kommer gå bra, sånhär musik hade det inte varit annars". Vi såg nog lika förvånade ut båda två kan jag tänka mig! Ha ha, stackars Tryggis hade ingen aning om vad jag pratade om. Så jag lovade att jag skulle vara tyst. För att typ två minuter senare mycket skeptiskt utbrista "Eller hur?!" Återigen pratade jag med serien... Jag måste verkat oerhört intelligent.

Igår gjorde jag min telefon ännu mer ledsen än vad han blev när det insinuerades att han borde bli utbytt. Igår blev telefonstackaren så upprörd att den kastade sig ner för ett par trappsteg. Trappsteg gjorda av betong... Ja, hans skärm är ännu trasigare nu och han laggar emellanåt. Stackarn.

Jag har precis uppdaterat BLÄCKs blogg med kapitel 17 i stafetten Sista Chansen, så om någon vill ha en ganska fartfylld, actionspäckad och komisk läsupplevelse kan jag rekommendera att läsa den. Den har ett skönt tempo och en rätt härlig självdistans.

Hundar är roliga djur.

Red Hot Chili Peppers - Monarchy of Roses

För ett tag sedan var jag hemma hos mor och far och letade efter mina värsta smaljeans för att se om jag kunde komma i dem, men hittade dem inte. Igår var jag på jakt efter mina knäskydd men hittade istället smaljeansen. Vågen har ju varit med mig det sista så jag drog på mig dem. Eller nästan i alla fall... Jag är inte riktigt där än kan man väl säga =P

Så idag har jag registrerat mig på en stegtävling bara för att verkligen se till att hålla igång lite. Ordning på maten har jag nästan också. Ja, nästan, bara inte alla dagar.

Med det fina vädret utanför fönstret idag känns det dock inte särskilt jobbigt att gå ut och träna =)

Okej, jag är lite efter, men alltså?

Makabra bilder: Sveriges kulturminister äter skrikande negerkaka på nationell.nu

Idag, nu äntligen lossnade det lite med skrivandet. Temat för novellskrivningen var svårt och även om jag både tänkt och kämpat så gott jag kunnat med texten jag började jobba på då har den verkligen inte blivit bra. Jag har inte gillat den någonstans. Kanske var den helt enkelt lite för mycket att hantera. Nu däremot blåste jag liv i en annan tanke som jag haft och det har gått riktigt bra faktiskt! Okej, det har varit lite jobbigt, men jag har fått ihop 645 ord idag på den nya storyn och jag hade 700-någonting på den gamla. Med lite jobb ikväll och imorgon också så ska jag nog baskemig kunna få till något som jag åtminstone inte behöver skämmas för. Även om det kanske inte är superbra heller så är det i alla fall inte rent dåligt som det gamla.

Det är i och för sig inte säker att dessa två alaskan malamutes som gick till attack endast var sällskapshundar men det är ett för vanligt fenomen idag; människor som tar hundraser avsedda för arbete och endast har dem till sällskap. Visst kan det säkerligen fungera för en del individer, men många raser kräver antingen fysisk eller psykisk stimulans på en nivå som är långt utöver den nivån som sällskapshundar kräver. Det gäller ju både vinthundar, draghundar och vallhundar och så vidare. De är avlade för att utföra en arbetsuppgift. En border collie till exempel måste ha avlagt ett godkänt vallprov för att ens få användas i avel.

Tragiskt är det i alla fall för alla inblandade i ovan länkade händelse. Något som jag dock funderat på är varför det var just den 28-åriga kvinnan som blev attackerad då hon var den sista att komma av hästen. Det verkar mer logiskt i min värld att hundarna skulle stannat vid första "bytet" eller fortsatt jaga hästarna än att stanna vid den tredje människan. Det finns säkerligen någon anledning, men jag vet inte vad?

Läste att någon tyckte att Howl's moving castle är en familjefilm. Jag har aldrig tänkt på den som det förut. Är det en familjefilm? Jag såg den första gången för några år sedan och jag fattade inte allt då, men jag kanske bara inte var riktigt med. Jag hade nog inte hängt med på turerna kring Sofies förtrollning och Howl's historia med Calcifer. Å andra sidan så minns jag filmer som jag tyckte var bra när jag var liten som jag senare upptäckt fler dimensioner av, så man måste kanske inte förstå allt för att ha nöje av filmen.

Eller, är det helt enkelt en familjefilm fast jag aldrig tänkt på den så?

Det finns liksom en del filmer som jag kan se i princip när som helst, Miyazakis filmer är definitivt sådana filmer. Jag har inte sett en enda som jag inte tyckt varit bra. Visst, jag har inte älskat alla, men de flesta. Nu kikar jag på Howl's Moving Castle. Mest för att jag inte vågade se Inglorious Basterds själv... Den var inte läskig men likväl otäck. Får erkänna att det inte blev många minuter jag vågade se. Dryga 20 kanske. Istället fick det bli Howl. Jag älskar Howl. Fast mest älskar jag kanske Calcifer (Karushifâ på japanska). Jag ser alla hans filmer på originalspråket japanska och har engelsk text till. Engelsk text är mycket bättre än svensk text av någon anledning. Jag föredrar nästan alltid engelsk text framför svensk, även på engelskspråkiga filmer. Men ja, Howl är absolut en favorit hos mig. Liksom Mononoke-hime, Nausicaä of the Valley of the Wind, Spirited Away och My Neighbor Totoro. Ponyo däremot tycker jag är skitläskig.

Jag startade min dag med en lyxig sov- och slömorgon, man får ju passa på när man är ledig! Jag har en hel del som jag ska hinna med idag så dagen kommer inte bli särskilt slö utöver det. Kanske om jag är snabb, men de flesta som känner mig vet att det knappast är en beskrivning som passar, ha ha.

Så att njuta av ledig dag får bli en annan gång för idag kommer bli en upptagen dag. Eftersom jag är en sådan människa som gillar mätbara resultat har jag såklart upprättat en lista med allt som ska göras idag för att kunna stryka och känna mig duktig allteftersom dagen fortskrider. Kruxet är bara att ju mer jag skriver på listan desto mer kommer jag på som jag har missat...