Djurens Rätt.

Ja, vad ska man säga? För mig är det en organisation med trovärdighet i nivå med Djurskyddet Sverige till exempel. Inte särskilt hög alltså. Varför? För trots att de egentligen "slåss" för en god sak så gör de det ofta riktigt dåligt, för att inte tala om att sila mygg och svälja kameler.

Nu är det uppe på tapeten igen efter att tidningen Ridsport publicerat en artikel rörande en skrivelse från december 2009 (finns bland länkarna HÄR). Varför de valt att lyfta fram det först nu vet jag inte, och kommer förmodligen inte veta heller. Både Svenska Ridsportförbundet och Jordbruksverket har svarat på skrivelsen i början av 2010.

Jag blir irriterad redan från början när de påstår att bremsning har blivit vanligare. De flesta aktiva jag har pratat med tycker att det är tvärtom, bremsen används alls inte lika mycket nu som under t.ex. 80-talet. En av författarna till skrivelsen påstår att all fakta är väl underbyggd och att de är petnoga med vetenskapligheten, tyvärr faller det ju redan där. Vilka siffror visar att det är vanligare? Sen håller jag givetvis med om att man inte bör bremsa i tid och otid för att t.ex. kunna rycka en häst som tycker det är obehagligt, men jag (och många med mig) har inte stött på attityden att det skulle vara okej heller.

Fortsatt publicerade de för några år sedan en rapport om travsporten som hette "För att hästar ger allt". Jag är inte direkt insatt i travet, men "studien" är en typisk sådan där de plockar fram de bitar som passar bäst för att få fram önskat resultat. En del av utrustningsbeskrivningen ska visst vara inkorrekt också, men det måste jag erkänna att jag varken kan konfirmera eller dementera. Rapporten har mest hittat stöd hos yngre, oinsatta som egentligen inte alls har med sporten att göra. Blev det rätt då? Bättre vore att skriva en ordentligt saklig rapport som faller väl ut hos utövarna som faktiskt kan göra ordentliga förändringar.

Men okej, travet är inte min grej. Ridning däremot är min grej. Det finns givetvis med också på Djurens Rätts hemsida (HÄR). Har man en viss förståelse för hästar så inser man att bettet kan vara ett smärtsamt verktyg i hästens mun och agerar därefter. Det är inte ett helt dumt område att rikta sig mot, bettet är något som de flesta av oss använder och det finns många problem inom området. Hur tacklar Djurens Rätt frågan? Med en mycket tvivelaktig "rapport". Jag gick verkligen inte på ett supergenigymnasium, men hade en rapport i den här klassen släppts igenom hade jag blivit arg. Bland annat finns det referens till Wikipedia. Bra där. Författarna nämner att de redan hade en åsikt innan de började arbetet, något som då redan hade lyst igenom fullständigt, och fortsätter att så göra. De skriver dessutom själva att det är en smärre brist att de använt en och samma forskare mycket, men att fler har resultat som pekar åt samma håll. Men lyft fram dem också då! Man har dessutom valt att, ganska ofta, referera till Hiltrud Strasser, en person som är ganska ökänd inom hästvärlden för smärtsamma verkningar. Hennes metoder ligger inte sällan utanför vad som är god hästhantering i svensk lagstiftning. Ovanpå allt detta är det ganska dåligt uppställt också, men alla var vi barn i början.

Vidare har Djurens Rätt länkat ett youtube-klipp. "Effects of the bit". I början av klippet ser man riktigt fula ridbilder. Oavsett om det är ögonblicksbilder eller inte så är det sånt som ingen accepterar. Ärligt talat. Folk reagerar på sånt, och i en svensk tävling hade ryttarna fått tillsägelse och förmodligen varning. Första gången. För att sedan åka ut från tävlingen med huvudet före. Återigen, givetvis förespråkar de flesta av oss försiktigt användande av bett, men när man drar det så långt att det blir löjligt så kommer det inte att få gehör.

Vart vill jag komma? Gör om, gör rätt. Har man ett ganska vettigt resonemang man vill sprida ska man göra det ordentligt istället för att lägga fram det så det saknar trovärdighet och därmed inte vinner folks respekt.

Som tillägg: Ett motargument som man kan lyfta mot vad jag just skrivit, som jag själv hade lyft också, är VAD GÖR DU för att förbättra hästens välfärd? Svaret? Jag jobbar från gräsrotsnivå med att främja god hästhanering och en bra attityd gentemot våra fyrbenta vänner. Tillhör jag dem som håller häst på stall och annat "plågsamt"? Definitivt. Kan jag trots detta möta min häst i hagen eller stallet där han är uttrycker glädje och välmående? Absolut.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag håller med dig! Läste du föresten i dagens (Söndag) aftonbladet? En debattinsändare skrev om hur fruktansvärt trav och galoppsporten var. Gissa vart hon jobbade? :P

2011-08-01 @ 01:52:48
URL: http://jeeanette.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
   
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!

                          RSS 2.0