Jag och Albin lyckas titt som tätt diskutera flockbeteende, vilket inte alltid är så lätt. När han pratar flockdjur är det oftast människor han menar, medan jag nästan uteslutande tänker hästflock först. Oavsett vad den ursprungliga frågan egentligen är. (För övrigt har jag insett att vi nog menade samma sak häromdan om idolisering, bara det att jag tog det bittra argumentet lite väl bittert) Sjukt intressant är det dock det där med flockdynamik. Eftersom jag är jag så blir det givetvis hästar.

Hästar lever i hierarkiska haremsflockar. Det är alltså en flock bestående av en hingst och ett gäng ston där det finns en rangordning. Det vet de flesta som läst lite om hästars naturliga tillvaro. Det är dock sällan som hingsten faktiskt är högst i rang, ofta är det något av de äldre stona. Eftersom hingsten är far till alla föl i sin flock så jagas unghingstarna iväg så småningom medan ungstona oftast självmant letar reda på en ny flock. Flockarna brukar vara relativt små, de stora hjorderna som visas på TV brukar vara flera flockar.

Hästarna är också flyktdjur och gräsätare. De spenderar i runda slängar ca 18 timmar på att beta. I och med att de flyr vid fara gäller det för fölen att komma upp på fötterna relativt snabbt. Här visar sig survival of the fittest ganska tydligt, precis som bland många andra djurungar. Föl som inte klarar sig brukar bli lämnade bakom flocken. Tragiskt kanske kan tyckas men det är sån naturen är.

För några år sedan såg jag ett mycket underligt och nästan lite disturbing klipp som rör just hästars flockbeteende. Hade nästan glömt av den tills jag blev påmind under en av mina och Albins diskussioner. Hingstar som tar över en flock brukar inte röra fölen i flocken men kan däremot stressa stona att kasta foster de bär på för att kunna föra sina egna gener vidare. Här är det dock inte riktigt det som händer heller. Det handlar om en hingst som har en egen flock som stöter på ett föl från en annan. Och som jag sa, det kan vara lite disturbing.