Albin tycker det är dåligt att bli kallad snäll. Så illa att han till och med skrivit ett blogginlägg om det. Trots att jag läst det flera gånger och diskuterat det vad som känns som närmare tusen gånger så förstår jag inte. Snäll är ett bra ord. Visst, kanske inte väldigt fantasifullt, men ett BRA ord. Så han och många andra får stå ut med att jag kallar dem snälla och får helt enkelt acceptera att det är en komplimang! Vad jag, uppenbarligen till skillnad från Albin, däremot tycker är ett negativt laddat ord är hunkig. Säger man hunk så hör jag "muskelpumpat förbannat jävla as" ungefär.

Det är ganska ofta som man har helt olika syn på vad olika ord har för mening, så det är fasen inte konstigt att det blir en massa missförstånd jämt och ständigt. Precis som det ofta är så att jag inte kommer på det ord som jag egentligen letar efter. Då händer det attj ag uppfinner ett eget ord. Det funkar bra för mig, värre är det när andra ska förstå vad jag försöker mena. Ibland går det dock inte missförstå, som när jag uppfann ordet oivägen. Det är sjukt bra.

Men ja, de dagarna som jag tappar ord är det faktiskt inte helt ovanligt att jag istället kommer på ett engelskt ord som bättre pekar på vad jag menar än de svenska alternativen. Så har det varit under några års tid, så jag vågar nog påstå att engelska är ett bättre språk. I alla fall har de bättre ord. Men visst, standardsvaret är ju ordet lagom som inte har någon direkt motsvarighet i engelskan, men det räcker inte. Engelskan har situationsbaserade ord som funkar ändå. Men vi har inget ord som är lika glatt som jolly, inget som är lika plågat som agony och inget som är lika förvridet som distorted. Jag skulle säkert kunna komma på fler ord som är bättre på engelska än svenska, but I think I made my point.