Ja, hade som mål att inte bli utesluten. Egentligen är det ganska barnsligt att jag vart så äckligt nervös inför att hoppa 80 cm på ponnyn när vi tränade banor på 1,10, enkelhinder på 1,15 för några år sedan, men hoppning är verkligen en färskvara. För både ryttare och häst. Och det blir det inte så mycket av nuförtiden. Men men, samtidigt som jag var sjukt nervös var jag ganska pepp också.

Kom in på banan, som var en väldigt snäll och trevlig bana. Hoppade första, hoppade andra, försökte klämma in ett galoppsprång till inför trean som resulterade i ett stopp... Kom över trean på andra försöket, svängde upp och hoppade fyran, sen femman, hoppade sexan, vände mot sjuan. Kände att han tvekade och tänkte "jag måste ingripa". Sen slog det stopp. Kom över på andra försöket. Ett hinder kvar. Fortsatte mot åttan och tänkte "jag ska jäklar i mig inte få ett stopp här", blev passiv och visst... ett stopp. Utesluten. Provade att hoppa åttan en gång till (eftersom man har rätt att ta ett enkelhinder på vägen ut) och kom över utan problem.

Så, eftersom vi hade hoppat alla hindren på banan och jag var en liten smula mindre nervös så bestämde jag mig för att göra en omstart. Det får man göra i en klass med bedömning clearround under förutsättning att man inte var felfri i första försöket. Så in på banan igen en stund senare. Tog bara ett språng på räcket inför den starten, var inte jättelång tid emellan (hann inte ens sitta av).

Den gången gick det lite bättre, fick bara ett stopp på sjuan. Var nästan identiskt med stoppet i första starten, jag skyller på bristande hopprutin de senaste åren ;)

Kommer lite bilder också i ett eget inlägg, med stort tack till Anna Elfstrand som fotat.