Den närmsta tiden framöver blir ett riktigt fat camp för Gedion, här ska vi jobba på vikten! Jag kunde öka grovfodergivan lite men ändå hamna på bra värden både vad gäller energi och protein så det var ju smidigt =)

Såhär stor är magen just nu:



Det är tur för honom att han är så söt...

Ja, i söndags kväll fick min kära vita flytta in i en box i ponnystallet på Klämmestorp. Han tyckte allt att pelletsströt var ganska läskigt när man gick in i boxen, men det gick över ganska fort. Istället fick han syn på ena boxgrannen som han tog sikte på. Tyvärr för den nyfikna damen fick han istället syn på saltstenen så hon fick vänta lite innan de kunde hälsa... Gedion är en lite egen ponny ^^

Igår var allt lugnt i alla fall, han fick promenera en sväng runt stallet och i stora ridhuset (där var det superläskigt, särskilt när den vita ponnyn i de stora speglarna gnäggade). Därefter spanade vi in mellanridhuset eftersom Gedion ska gå med ponnyflocken i framtiden och således ska börja släppas ihop med lite ponnyer därinne. Igår fick han först träffa Sunny som han tyckte var lite obehaglig efter att hon gav honom en lätt spark på bringarn. Annars var allt lugnt. Så vi tog ut Sunny och släppte in Stampe istället men Gedion var inte helt säker på hur snäll han var så han var ganska avvaktande. Men det var lugnt det med. Idag väntar andra utmaningar när han ska få träffa Dot Com och Lille Wille.

Det absolut finaste jag har är en småtjock gammal valack som sällan är så vit som man kunde önska. Fantastiska, underbara du.

Vi skrittade fram i skogen igår




Myyyysigt! Trodde jag filmade lite från passet också men hade visst missat att få igång kameran...

Det är lätt hänt, särskilt om man är häst och inte kan bestämma själv var man ska bo och vem som ska ta hand om en. Därför gäller det som hästägare att ta ansvar för sina djur och ge dem de bästa förutsättningar för att må bra.

Min största kärlek genom tiderna har jag hos mig nu, men det finns också några hästar som man önskar att man kunde fått ha kvar hos sig lite till. Jag har två sådana, väldigt olika Gedion och väldigt olika varandra. En som jag saknar men där jag lever på hoppet att han har det så bra som det verkade när han skulle åka, och en där jag önskar att slutet kunde ha varit något helt annat.

Det är många år sedan nu som jag träffade på honom för första gången. Han var snäll, men otroligt rädd och nervös. De vita märkena på hans kropp indikerade att han någon gång i livet inte haft det särskilt lätt. Om man höjde handen för att klappa honom på halsen ryggade han undan, första gången jag band upp honom i en spilta fick han panik och kastade sig loss. 700 kg häst som ofta stod i valet och kvalet för att fly undan människorna omkring honom. Jag jobbade en del med honom under tiden han var i karantän och han lugnade sig lite allt som tiden gick, men osäkerheten fanns kvar länge.

Han var en sådan häst som man inte kunde gulla och locka på, men man fick inte heller ta för stor plats. Av det första blev han arg och osäker, av det andra blev han rädd och osäker. Det bästa man kunde göra var att vara tydlig med sina intentioner och sedan lugnt utföra det man hade tänkt utan att rygga tillbaka. Man behövde vara trygg i sig själv så att han visste att han kunde vara trygg med dig. Men trots dessa hanteringsproblem var han en gudomlig ängel att rida. Han gjorde alltid så gott han kunde, även om det han kunde ibland kom till korta. Men ja, trots problemen i boxen så hade han ett hjärta av guld, det vågar jag påstå.

Han gick några år i verksamheten men tröttnade till slut. Han såldes till ett hem där vi hoppades att han skulle trivas, och det verkade gå riktigt bra till en början. Det är alltid glädjande när man hittar bra ställen åt sina hästar när man måste släppa dem ifrån sig.

Så småningom träffade jag min fina häst igen. Det gjorde mig oerhört ledsen. Utan att veta vad som hänt honom gick det fort att se att han var tillbaka i ett gammalt mönster av osäkerhet, hans blick var inte densamma och hans kroppsspråk visade att han var allt annat än trygg i sig själv. Man blir ofta ledsen när man har valt att ha djur som en del av sitt liv, men det skänker desto mer glädje att det alltid är värt det. Men när jag såg honom den dagen önskade jag att jag aldrig hade släppt honom ifrån mig. Jag kan fortfarande komma på mig själv med det. Givetvis är jag ingen särskild människa egentligen, jag har inga fantastiska metoder eller annat, men jag hade i alla fall hopp om den här hästen. Det hade säkert funnits hundratals andra som hade kunnat göra det minst lika bra och hålla honom trygg och säker, men det var han inte nu. Det gör ont.

Idag är han inte kvar hos oss, och tyvärr var det det bästa vi kunde göra för honom. Fina minnen är det enda som finns kvar, och jag försöker verkligen att komma ihåg honom som han var när man kunde jobba med honom lös i boxen, de där dagarna när man kunde se glädjen han hade för det han gjorde, de få stunder när han var den som sökte kontakt. Han är en av de som jag inte klarat att ta farväl av, men jag vet att han var i goda händer.

Jag tror egentligen inte på något liv efter detta, men den här själen hoppas jag verkligen hamnade på en bättre plats.

Idag var jag i stallet och fixade åt hästarna, vilket inte var helt lätt kan jag lova. Har en ordentlig jävla blödning i en lårmuskel så jag är inte särskilt rörlig. Så trots att jag egentligen hade tid och vädret var helt okej blev det ingen ridning =( Men med tanke på att jag knappt kan sätta mig ner på en stol utan att yla av smärta så var en tur i sadeln inte att tänka på. Jäkla skit. Det blåste ju knappt ens.

Blåmärket på mitt lår efter smällen är nu bra mycket större än min hand. Lovely. Det är fasen tur att det inte är shortsväder ute =P

Fina vita

Han fick följa med till ridskolan en sväng för att bli klippt. Och det är inte för inte Carina kallar honom Braveheart... Han tycker klippmaskinen låter asäckligt. Så fort den startar hoppar hela kraken till och sen står han på helspänn innan den blir tyst. Dock är det inga problem med själva klippningen, och det är ju iaf skönt =)

Men, inte nog med klippning. Han blev tvättad också! Han sätter ju vinterpäls så in i helskotta att det inte går att borsta ända ner genom den. Det innebar att klippmaskinen knappt orkade igenom där det var som värst på grund av all smuts. Han var verkligen helt brun där när vinterpälsen försvann, trots att pälsen i sig var ganska ren. Han är världens skitgris, ja. Så när vi ändå var på ridskolan tog vi en snabbsväng i spolspiltan också (som förmodligen är Gedions största hatobjekt i hela världen). Han var lite gladare när han fick på sig varmt ylletäcke och sen hem för att inta kvällsmaten.

Tyvärr hann jag inte rida varken igår eller idag =( Vet inte riktigt vad jag gjorde med min förmiddag, tiden bara försvann. Men att fixa stallet gick fort som fasen =P

Nu har jag anmält mig och Gedion till en lokal dressyr i Tidaholm 13 november. Med tanke på de nya licenskostnaderna tror jag inte att det kommer bli något tävlande nästa år, och i år finns det inte många tävlingar kvar som jag kan åka på. Jag hade ju funderingar på att åka till Alingsås den 5 november också, men nu jobbar jag ju på lördagar och då blir det svårt. Jag vill ju inte ta ledigt direkt när ungefär hälften av mina timmar ligger på lördagen. Vet inte riktigt om det känns helt okej att ta ledigt för en lokaltävling heller, skillnad om man rider uppemot Msv.

Nåja, oavsett om det blir sista eller inte ska jag försöka gå in med en ödmjuk attityd. LB:2 är ett helt nytt program för oss, och jag tror det går på lång bara (ni ser ju vilken koll jag har) medan LA:1 ställer mer krav på hästens gångarter än vad Gedion kan uppnå bland stora hästar. Så ja, placeringar är definitivt inte att räkna med, men jag hoppas i alla fall kunna göra en bra insats och få fina protokoll. Intalar jag mig i alla fall.

Idag har jag försökt rida dressyr på den tjocka och söta ponnyn. Det gick verkligen inget vidare. Det var en sån där dag när man bara fick inse att den ridning man skulle få ut var väldigt begränsad. Fick bli mycket böja, bända och lossa. Trots att passet inte blev varken långt eller särskilt arbetsamt så vart han genomsvett. Björnpälsen är ganska ordentligt tilltagen redan. Får nog bli klippning väldigt snart... Kanske hittar han lite mer arbetslust då också när han slipper gå omkring och bli varm och matt.

Tråkigt att det inte riktigt ville funka idag när det gick så himla bra för några dagar sedan, hade ju nästan tänkt rida med kandaret på söndag. Ska träna för Monica Björkdahl då och hon har bett att jag ska ha det nån gång när jag rider för henne. Men jag är av åsikten att om man inte klarar att rida igenom sin häst på tränsbett ska man inte göra det på kandar. Så det blir till att putsa av det vanliga dressyrtränset istället.

Idag har jag skuttat lite med herr ponny =) Så trevligt så. Dock fick jag inse att jag behöver putsa av mitt hackamore igen. Ibland känns det som att jag inte gör annat än putsar grejer =P

Han gick trevligt idag i alla fall, han blir ju inte riktigt lika svängbar när han har hackamoret så jag kan inte skryta med att vi ridit några fantastiskt bra vägar emellanåt idag. Men nåja, det är bara tredje gången jag hoppar med hacket så jag ska nog få fason på det i framtiden.

Idag har också en av mina Magic Brush åkt på stryk... Den vita ponnyn trampade på den gula borsten... Suck. Nåja, inte mycket att göra åt...

Gedion har blivit riden av grannen och en kompis till henne i några dagar nu så jag trimmade igenom honom i paddocken idag med sällskap av Öhman och Elaine. Alf blev kvar i hagen och agerade hejaklack med några galopprejs då och då =P

Red mest lösgörande idag och det gick riktigt bra. Han hamnade perfekt i lod vilket är trevligt eftersom han gärna går lite framför då han har dåligt med plats mellan ganaschen och halsen. Han kämpade på så himla bra min lilla goding!

Premiäranvände också Magic Brush, och jag är inte besviken! Skönt, det hade varit så tråkigt att betala massa pengar för borstar som inte var bra, men jag är absolut nöjd. Elaine och Öhman spenderade flera minuter med att borsta Gedions man tills den blev både blankare och vitare.

Idag var en sån dag också när jag insåg hur peppad jag blir på att träna ordentligt så fort jag sätter mid i min dressyrsadel. Det är rätt fascinerande. Jag må vara en smula materialistisk men jag är verklige dökär i min sadel. Jag kan knappt förstå hur jag har klarat mig utan den, ha ha.

Passade på att rida ut en sväng nu på eftermiddagen eftersom solen faktiskt lyckades kika fram en aning. Hade tänkt galoppera av den vita en smula, något som inte alls gick bra. Idag bkåste det yttepyttelite och kraken var på helspänn. Riktigt, riktigt hopplöst. Han kunde inte slappna av för fem öre. Huvet upp och ryggen ner och bara skyffla på med bakbenen. Det var hans taktik i samtliga gångarter snabbare än skritt. Så skritt fick det bli. Det är liksom ingen idé att bråka med honom för ju mer rädd han hinner bli desto mer spänd och stressar fortsätter han att vara. Suck. Nåja, jag vet ju att han är tittig när han är ensam det är mest tråkigt när jag hade planerat nåt helt annat. Fick bli en lite längre runda istället för en aktiv.

Idag har jag trimmat lite dressyr i paddocken. Gedion har ju fått vila i några dagar nu eftersom det har blåst som fasen här på slätten och jag har ingen lust att ligga på marken... Han är ju sjukt tittig och när det blåser är det inte nådigt. Han kan liksom bli rädd för ljudet av blåsten. Fåniga djur.

Nu har i alla fall vinden lugnat sig lite så jag chansade på att rida lite. Vilket jag är glad för! Han var riktigt pigg när jag skrittade fram. Vilket ju är roligt, men samtidigt gör det också att han blir än mer på tårna. Dock blev det bara några småryck.

Red mestadels galopparbete idag. Ryggen är inte riktigt med mig och det gör mindre ont i galoppen så jag har mycket lättare att inverka i galoppen än i traven. Dessutom hinner han inte tänka lika mycket på omgivningarna när han får fokusera på arbetet och galoppen är väldigt kvalitativ träning. Travade bara lite då och då i några övergångar innan jag gick över till överångar galopp - skritt och enkla byten.

Det mesta funkade ganska bra, han kommer inte riktigt igenom i ställningen till höger. Han placerar nacken ganska bra, men så vinklar han huvudet lite, lite åt vänster så det räcker liksom inte. Det blev dock bättre på slutet. Han gjorde ju samma sak i somras när vi var hos Monica och tränade så jag fick bra tips där på hur jag skulle rida för att få bukt med det.

Japp, idag blev det ytterligare en uteritt. Idag var vi tre som red, och med hästar som är någotsånär jämna i tempo så den lilla vita behövde inte jobba varenda meter för att hänga med. Skönt för honom. Och för mig som då kan jobba honom i lite bättre form även ute. Samtidigt är de andra hästarna såpass framåt att han måste skritta på och inte kan gå och såsa. Det gillar vi!

Jag har plockat iordning bland mina hästgrejer här hemma också. Eftersom vi är flera som delar på utrymmet i stallet finns det inte plats för massa saker. Och jag råkar ju ha ganska mycket saker, ehum ehum. Mina kära föräldrar har upplåtit plats i sitt ena garage så jag kan ha grejer där. Dock är det lite dålig ordning, även om det är bättre nu när jag städat och sorterat lite. Men jag och far har idag gjort upp planen på hur vi ska ändra runt lite så jag får en plats som är lite mer lättskött och funktionell. Himla fint det.

Ja, idag red vi ut på stubben tillsammans med de andra två. Dock visade det sig ganska snabbt vara en inte så bra idé då det var väldigt sankt, så det blev mestadels skritt idag. Men skritt är en bra gångart att träna upp grundkonditionen i, och framförallt är skritt i bra tempo ett effektivt sätt att bränna fett. Och det finns det gott om på käre herr ponny.

Finns inte så mycket roligt att säga om ridningen idag, men som man kanske märker så rider vi ut en hel del. Det beror mycket på att jag tycker att hästar bör få komma ut mycket och inte bara harva på ridbanan. Dels så håller det motivationen uppe, dels är det för mig viktigt att rida på varierande underlag och så tycker jag att hästarna behöver få se lite annat än bara hage, stall och ridbana. Dock finns det ju alltid några komplikationer med mycket ridning ute när man har en något speciell ponny. Han är rädd för allt, förutom det som går att äta och det måste man hela tiden försöka nå oavsett vilka bekymmer det kan ställa till. Han vill inte gå jämsides med andra hästar, han vill gärna gå först men törs inte. Men han har i alla fall blivit mycket, mycket bättre. Typ tredje året jag hade honom som sommarhäst (tror vi landar på sommaren 2003 då, men inte helt säker) började jag träna honom på att bli riden själv. Som mest gick det fram till skogen. Det är kanske 100 meter... Sen har det bara varit att öva, öva, öva. Lite längre allteftersom. Jag promenerade mycket med honom i början också eftersom han är tryggare när jag är på marken. Var svårt att tro att det skulle gå att rida honom ensam några längre sträckor överhuvudtaget där i början, men se det gå det minsann nu! Bara inte helt problemfritt alla gånger ;)

Blev en kort uteritt idag i mörker och lite regn. Hade egentligen bestämt mig för att skippa ridningen idag, men så när jag klev in i stallet stod Elaine och Elenor med hästarna på väg ut, så jag lät mig övertalas att följa med. Vilket jag är glad för =) Klarade mig dessutom från den värsta vätan, de andra hade redan fått det mesta vattnet från de blöta grenarna på sig, ha ha. Inte bara dumt att ha en långsam liten tjockis. Och han fick trampa på ganska bra, de två stora djuren rör sig ganska bra mycket fortare än vad han gör. Men ja, det är inte som att han inte behöver det...