Jag tillhör dem inte. Däremot är jag överhuvudtaget inte främmande för att se mina fördomar för vad de är och rätta mig efter hur verkligheten ser ut. Men de som inte dömer andra, hur funkar det egentligen? En tanke som slog mig i natt var att det kanske är för att de själva inte skulle klara att bli bedömda? Och att man då i ett försök att komma undan hypocrisy inte gör så mot andra. Det är nog en vanföreställning i så fall. Alla blir bedömda, om inte av dig så av någon annan. Men det är en fin tanke de försöker driva. Jag har dock aldrig riktigt litat på det, för ofta kommer det som ett brev på posten att en dom ändå har fallit över en.

Jag spenderar mycket av min tid med att oroa mig för saker. Det är både stort och smått, saker som berör mig direkt och indirekt, saker jag kan göra något åt och saker som ligger utanför min kontroll. Jag brukar få höra att jag är nojjig, men det har hittills varit befogat oftare än vad det varit obefogat. Problemet kan nog vara att jag inte släpper saker när det är över, utan oron ligger kvar. Tyvärr kan det även stanna även om det varit obefogat, det ligger liksom latent tills det kan passa på att dyka upp nästa gång.

Idag känner jag en oerhörd oro. Jag borde ha kontroll, men jag är inte säker på att jag har det. Därför tänker jag ta till precautions i så stor utsträckning som möjligt. Det måste gå bra.

För många som känner mig är det ingen nyhet att jag är en bokmal. Jag älskar böcker. Tyvärr får jag inte tid eller ro till att läsa så ofta som jag skulle vilja. En annan del av problemet är att jag är så hysteriskt rädd om mina böcker att jag aldrig tar med mig dem nånstans, jag vill inte riskera att de blir kantstötta och fula.

För ett litet tag sedan gjorde jag slag i saken och läste en bok av Terry Pratchett. Fantasy är ju en genre som jag är tämligen förtjust i, även om jag faktiskt aldrig läst något av Pratchett trots att han är både populär och relativt känd inom genren. Det har bara inte blivit så då jag varit upptagen med annat. Dessa fina, fantastiska böcker är dock inpackade hos mor och far i brist på plats i mitt eget boende. Istället fick jag låna boken Mort av Albin. Den är en av flera delar som utspelar sig i Pratchetts skivvärld, men som jag förstått det så är det inga problem att läsa flera av dem fristående. Så så blev det.

Jag vart inte frälst. Faktum är att jag inte var särskilt nöjd alls. Jag fick ingen känsla för varken världen, atmosfären eller karaktärerna. Det var hoppigt och ganska oordnat. För att inte tala om fullt med onödiga och överflödiga infällningar som verkligen inte hade något som helst värde. Nej, Pratchett var inte min kopp te. Jag upplevde hela texten som ganska självgod, sådär som om att den trodde den var smart och fyndig fast den verkligen inte var det. Smug var nog ett ord jag använde i helgen för att beskriva ungefär hur jag upplevde det.

Så tyvärr, tummen ner för Pratchetts Mort.

Ja, alltså, jag vet att frågan är sjukt kliché (precis som en hel del annat jag plitar ner här, men det tänker jag inte låtsas om nu...). Men ändå. Jag har tänkt på det ganska mycket det sista. Vem mer än närmaste vännen skulle ta oförtjänt skit, se vad som ligger bakom och svara med en kram av världens goaste famn? Förmodligen ingen. Jag är glad för mina vänner. Allihop. Ni är så bra. Du är min bästa.

Precis som många andra hör jag också till mupparna som ser sina hästar som vänner utöver människorna runtomkring. Men jag kan verkligen inte sluta tänka om Gedion så även om jag nog egentligen tycker att det är ganska fånigt. Nåja, jag är fånig på många vis så det är väl bara att lägga det på hög...

Av ren lathet lämnade jag min laptop i Jönköping när jag gjorde en sejour Jkpg - Skövde - Vara över helgen. Den är nämligen tung och tråkig att bära på. Men jag känner mig alltid så halvt handikappad då när jag hamnar vid honom igen. Missat massor på facebook, bloggarna har uppdaterats till tusen och så vidare. Men vad gör det? Inget egentligen. Tycker jag det är en smula jobbigt ändå? Ja. Idiot.

Ett relativt nytt program på tv 3. Tredje avsnittet gick i söndags och handlade bland annat om "oseriösa hästhandlare". Vad jag tyckte? PINSAMT TV3, PINSAMT STRIX, PINSAMT PROGRAMLEDARNA!

Detta är bannemig det sämsta jäkla program jag sett på länge, och de har mage att kalla det samhällsjournalistik! Nä vet du vad. Jag tänker faktiskt skriva till Strix och meddela att det faktiskt inte är någon journalistik alls de håller på med när de presenterar undermålig och ensidig fakta.

För er som nu undrar om jag står på hästhandlarens sida tar ni fel, jag vet mycket väl vad personen i fråga har för rykte och vad jag skulle anse om att göra affärer med denne. Inget företag som involverar henne är intressant för mig. MEN, fortfarande gör TV-teamet med Sanna Lundell i spetsen för ovan nämnda reportage ett skrämmande dåligt jobb.

De intervjuar personer som inte tagit ansvar för sin undersökningsplikt, en av dem har försökt sälja samma häst som hon anklagar hästhandlaren för att ha lurat på henne och de har helt uppenbart varit för dåligt pålästa för att göra hästaffärer på egen hand. Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om hur viktigt det är med en ordentlig veterinärbesiktning och att ta reda på så mycket man kan i förväg, inte först när problemen uppstår.

Så, programmet går i princip ut på att några människor som känner sig lurade (som snarare inte använt vanligt hästvett eller adekvat hjälp vid hästköp), sedan klampar man in på hästhandlarens tomt och gör ett ytterst tafatt och uddlöst försök att konfrontera henne. Hästhandlaren ger svar på frågorna som inte är helt orimliga. Ett fall till exmpel handlar om en häst som upptäckts ha pålagringar, något som upptäckts när köparen några månader efter köpet gör en egen veterinärbesiktning då hästen också röntgas. Domen blir att hästen är oridbar.

Programledaren har med den här hästen i sin "konfrontation":

Programledare: Du går ju emot lagen på på det sättet att du... du... det finns nåt som heter upplysningsplikt.
Hästhandlaren: Ja.
P: Vet du vad det är?
H: Ja.
P: Du har inte upplyst om skadorna på de sålda hästarna.
H: Men på vilken häst har jag inte upplyst?
P: Du har inte upplyst på Licanto.
H: Men Licanto visste vi ju inte om! ...

Och så fortsätter det en stund.

Lite senare in i programmet klipper de tillbaka till vad jag förmodar är slutet på samma samtal där hästhandlaren upprepar att de inte visste något om skadorna på hästen. Vad har programledaren förbetett för kontring? "Det räcker nu, vi kommer ingenstans". Ha ha, väl förberett. Eller inte.

Kan inte annat än upprepa; KATASTROF!

Han fick följa med till ridskolan en sväng för att bli klippt. Och det är inte för inte Carina kallar honom Braveheart... Han tycker klippmaskinen låter asäckligt. Så fort den startar hoppar hela kraken till och sen står han på helspänn innan den blir tyst. Dock är det inga problem med själva klippningen, och det är ju iaf skönt =)

Men, inte nog med klippning. Han blev tvättad också! Han sätter ju vinterpäls så in i helskotta att det inte går att borsta ända ner genom den. Det innebar att klippmaskinen knappt orkade igenom där det var som värst på grund av all smuts. Han var verkligen helt brun där när vinterpälsen försvann, trots att pälsen i sig var ganska ren. Han är världens skitgris, ja. Så när vi ändå var på ridskolan tog vi en snabbsväng i spolspiltan också (som förmodligen är Gedions största hatobjekt i hela världen). Han var lite gladare när han fick på sig varmt ylletäcke och sen hem för att inta kvällsmaten.

Tyvärr hann jag inte rida varken igår eller idag =( Vet inte riktigt vad jag gjorde med min förmiddag, tiden bara försvann. Men att fixa stallet gick fort som fasen =P

Jag har bland mina Jönköpingsvänner nu flera gånger försökt att lite nostalgiskt prata om Chubb Chubbs. Problemet är att ingen av dem vet vad det är. Mycket underligt ^^

Så, här är Chubb Chubbs:

Alltså, jag vet att jag ibland är alldeles manisk vad gäller språk, men jag kan inte riktigt förstå varför det skrivna svenska språket ser ut so det ofta gör idag: avsaknad av versaler i början av meningar (för att inte tala om namn, jag kräks), felaktiga särskrivningar och total felanvändning av ord. Idag har jag som vanligt stött på något som nästan retar mig till döds, förutom några hemska statusuppdateringar på facebook.

Här är ett utdrag från ett diskussionsinlägg om en aggressiv hund:

"Men ja, han anföll helt provisoriskt och de var såpass kloka att de tog bort honom." Ursäkta?

Alltså, jag förstår att man inte använder ett formellt språk på både forum och facebook och köper det, MEN att skriva rent felaktiga saker? Njaäe, det köper jag nog aldrig.

Det var som sagt en av funderingarna från igår. Förmodligen den största och kanske dummaste. Albin försökte förklara, men jag blev inte nöjd så han fick sammanfatta till att man kan inte lagra el förutom i batterier. Trots ett mycket tappert och uppskattat försök från hans sida är jag ändå inte nöjd.

När jag på morgonen tänder alla lampor måste ju den elen finnas nånstans, oanvänd. Eller när det blåser massor och vindkraftverken är igång, var tar den elen vägen? För det bör ju inte gå åt så värst mycket mer i husen när det blåser, och vi blir ju inte utan el om det är vindstilla. Okej, inte en jättebra förklaring men ni fattar nog.

VAR befinner sig elen som snart kommer bli använd, men kanske inte förrän imorgon? Eller är det helt enkelt så att det finns en uppskattning på hur mycket som går åt på en dag och det produceras därefter? Men det verkar inte heller riktigt rätt, för ibland bör man ju ta vara på den energi som finns att tillgå. När det blåser till exempel.

Hm...

Av någon anledning har hjärnan inte varit på rätt ställe många gånger idag, men det har lett till följande funderingar:

- Hur förvarar man el?
- När bytte Arla symbol?
- Varför, varför, varför vill Varas kommunpolitiker absolut ha Sveriges fulaste stationshus?
- Finns det någon skådespelare som inte har en film som smutsar ner deras CV?
- Varför dröjer det ända till 2014 innan uppföljaren till Draktränaren kommer?
- Kommer mänskligheten någonsin lära sig hur man undviker felaktiga särskrivningar?
- Vilka är svenskans oregelbundna verb?
- Varför är det bara de små kattdjuren som har tungben?


Faktum är att jag funderat på väldigt mycket mer, men jag kommer inte ihåg det för tillfället.

Nu har jag anmält mig och Gedion till en lokal dressyr i Tidaholm 13 november. Med tanke på de nya licenskostnaderna tror jag inte att det kommer bli något tävlande nästa år, och i år finns det inte många tävlingar kvar som jag kan åka på. Jag hade ju funderingar på att åka till Alingsås den 5 november också, men nu jobbar jag ju på lördagar och då blir det svårt. Jag vill ju inte ta ledigt direkt när ungefär hälften av mina timmar ligger på lördagen. Vet inte riktigt om det känns helt okej att ta ledigt för en lokaltävling heller, skillnad om man rider uppemot Msv.

Nåja, oavsett om det blir sista eller inte ska jag försöka gå in med en ödmjuk attityd. LB:2 är ett helt nytt program för oss, och jag tror det går på lång bara (ni ser ju vilken koll jag har) medan LA:1 ställer mer krav på hästens gångarter än vad Gedion kan uppnå bland stora hästar. Så ja, placeringar är definitivt inte att räkna med, men jag hoppas i alla fall kunna göra en bra insats och få fina protokoll. Intalar jag mig i alla fall.

Jag tycker inte det. Tydligen ska det vara ganska oortodoxt. Men allvarligt, ÄR människor lika mycket värda? Hur? Varför?

Albin tycker det är dåligt att bli kallad snäll. Så illa att han till och med skrivit ett blogginlägg om det. Trots att jag läst det flera gånger och diskuterat det vad som känns som närmare tusen gånger så förstår jag inte. Snäll är ett bra ord. Visst, kanske inte väldigt fantasifullt, men ett BRA ord. Så han och många andra får stå ut med att jag kallar dem snälla och får helt enkelt acceptera att det är en komplimang! Vad jag, uppenbarligen till skillnad från Albin, däremot tycker är ett negativt laddat ord är hunkig. Säger man hunk så hör jag "muskelpumpat förbannat jävla as" ungefär.

Det är ganska ofta som man har helt olika syn på vad olika ord har för mening, så det är fasen inte konstigt att det blir en massa missförstånd jämt och ständigt. Precis som det ofta är så att jag inte kommer på det ord som jag egentligen letar efter. Då händer det attj ag uppfinner ett eget ord. Det funkar bra för mig, värre är det när andra ska förstå vad jag försöker mena. Ibland går det dock inte missförstå, som när jag uppfann ordet oivägen. Det är sjukt bra.

Men ja, de dagarna som jag tappar ord är det faktiskt inte helt ovanligt att jag istället kommer på ett engelskt ord som bättre pekar på vad jag menar än de svenska alternativen. Så har det varit under några års tid, så jag vågar nog påstå att engelska är ett bättre språk. I alla fall har de bättre ord. Men visst, standardsvaret är ju ordet lagom som inte har någon direkt motsvarighet i engelskan, men det räcker inte. Engelskan har situationsbaserade ord som funkar ändå. Men vi har inget ord som är lika glatt som jolly, inget som är lika plågat som agony och inget som är lika förvridet som distorted. Jag skulle säkert kunna komma på fler ord som är bättre på engelska än svenska, but I think I made my point.