Efter ett par misslyckade försök till vardagslyx tidigare idag så har jag nu mumsat hallon och vispad grädde på kvällen. Hallon är fantastiskt! Och jag råkade fuska med grädden och ha i lite socker, men det blir så himla mycket godare då! Imorgon får det bli skärpning igen.

Equilina har länkat till denna artikel på expressen.se och uttryckt ett visst missnöje gentemot Edwina Tops Alexander. Jag var ganska beredd på att göra detsamma men det gick fort över. Jag känner istället ett missnöje gentemot Expressens Nicolinn Nilsson som skrivit artikeln. Ja, det är inget kvalitetsarbete i mina ögon.

Jag ser ett ganska taffligt försök att vinkla negativ kritik mot Rolf-Göran Bengtsson i vågorna efter diskussionerna när han tilldelades Jerringpriset. För på slutet dyker följande citat upp: "– Han jobbar hårt och är tuff, när man fortsätter få framgång så byggs det på av sig själv. Då är det lättare att få mer och han har bra hästar så han är på toppen av sin karriär just nu. Jag beundrar honom mycket."

"Jag beundrar honom mycket", är det ett uttryck man använder om någon man anser "åkt snålskjuts" på ens man? Det är ju vinklingen som Nicolinn spelar på inledningsvis. För att sedan låta det krypa fram lite mer nyanserad fakta på slutet. Okej, jag kanske inte ska förvänta mig mer än halvtaskig sensationsjournalistik när det handlar om Expressen (eller dess gelikar) men jag kan inte låta bli att bli en smula trött...

Så nä, Nicolinn, om din artikel tycker jag gör om, gör rätt!

Idag blev jag lite trött på svenska folket. Ja, svenska folket, ni vet den där tysta majoriteten. Skillnaden idag var dock att det inte var tyst, vilket det sällan är när man åker tåg och det bli någon slags trassel. Idag var det egentligen inte ens trassel. Men i alla fall, så fort det händer något med tågen som leder till förseningar eller annat som kan vara mer eller mindre besvärligt hör man alltid "jävla SJ" från en eller ett par resenärer. Detta oavsett om SJ faktiskt är inblandade eller inte. Jag reser mycket med västtågen och således har SJ fått skit när det i själva verket är västtågen som har haft strul.

Det som var så fruktansvärt besvärligt för en man idag var att lyfta på rumpan och gå från ett tåg till ett annat i Falköping när han trodde att han satt på ett direkttåg till Göteborg. Det trodde vi i och för sig allihop, men det visade sig att det varit strul med ett annat tåg och för att få ordning på logistiken så skulle vårt tåg behöva byta destination. Så vår insats bestod i att gå från ett tåg till ett annat (som stod vid perrongen och väntade). Mannen svor en ganska otrevlig ramsa som bland annat innehöll orden "jävla klåpare". På vilket sätt menar han att det är tågpersonalens fel att ett annat tåg har krånglat?

Nä, skäms på er svenska folket för allt klagande på den stackars tågpersonalen som förmodligen gör så gott de kan när fordonen krånglar.

För mig är han definitivt inte den främste bland dressyrryttare. Okej, jag är till och med allergisk mot LDR (rollkur) som ridsätt, men Gal har en del kvalitet i sin ridning om man bortser från det. Dock är han långt ifrån kung. I min värld finns det inte många som kan mäta sig med Reiner Klimke.

Här är ett klipp när han jobbar hästen Biotop dagen före sin start i Aachen 1995.




Och ett klipp jag redan visat men som är värt att se tusen gånger, när han rider ärevarvet efter OS 1984:



Reiner Klimke var en fantastisk sportsman sosm tyvärr lämnade livet alldeles för tidigt till följd av en hjärtattack.

Här är ett urval från hans meritlista (endast individuella medaljer) :

OSguld 1964 Tokyo
OSbrons 1968 Mexico City
OSbrons 1976 Montréal
OSguld 1984 Los Angeles

VMguld 1974 Köpenhamn
VMguld 1982 Lausanne

EMguld 1967 Aachen
EMguld 1973 Aachen
EMguld 1985 Köpenhamn

Utöver hans individuella medaljer har han också en hel hög lagmedaljer i dressyr, men även ett lagguld i fälttävlan från Harewood 1959.

Såg en länk till den här eminenta och oerhört underhållande konversationen på facebook.

Det verkar vara mer än en person där som inte har alla indianer i kanoten, men för en av dem har nog kanoten sjunkit till botten.

Gotta love tattoos.

Jag har återigen stulit något från Nina, den här gången är det en ganska lustig artikel publicerad på affärsvärldens hemsida.

Så mycket kostar Dödsstjärnan i Star Wars

Det är snudd på nerd overload för min del måste jag erkänna. Samtidigt får jag nog medge att jag är lite imponerad över att de orkat.

20 000 har blivit en lite magisk siffra i min vardag. Det är nämligen vad min kollega snittar i steg under en dag. Det gör inte jag. Inte ens nästan. Jag snittar just nu 14 000 per dag. Nä, jag är inte helt nöjd med det. Så mitt mål är att försöka höja snittet till åtminstone 17 000 till nästa vecka. Jag vägrar vara bland de sämre.

Igår var andra dagen jag kom över 20 000, i lördags var jag uppe i 21 000. Problemet är ju bara att det känns i kroppen, även om det mesta bara är gående steg. Vi är inte riktigt sams där, kroppen och jag. Så den får helt enkelt bit ihop och kämpa på.

Men vad är egentligen målet? Att klara av tävlingens 10 000 per dag eller inte vara bland de sämsta i laget? I know what I think.

Ja, jag är en hysterisk tävlingsmänniska...

Häromdagen fick jag för mig att försöka utmana mig själv i skrivandet. Så jag försökte skriva något som jag inte brukar. Okej, det är fortfarande väldigt mig, men jag sa att jag skulle försöka. Inte att jag faktiskt skulle klara det. Men jag tänker att det är bättra att skriva något än att inte skriva alls. "Skriva varje dag även om det bara är en rad" fick jag höra för ett tag sedan. Så ja, varför inte prova att utmana sig själv? Mitt projekt surar jag ändå mest bara över eftersom det ligger på den kraschade datorn.

Och förresten så har jag spräckt 20 000 idag. Steg alltså.

Jag hade en period när jag bara accepterade ett fåtal covers här i världen, något som (turligt nog) gått över till stor del. Okej, jag tycker fortfarande det är ganska tråkigt med rena coverband, men i övrigt är jag ganska öppen under förutsättning att man inte slaktar låten i fråga. Darins Viva La Vida till exempel får mig att må en smula illa.

Marilyn Manson är en man med underliga saker för sig men många bra låtar, däribland också covers. Ofta gör han dem mer intressanta (för mig) än originalartisten (gäller t.ex. Gloria Jones Tainted Love, Eurytmics Sweet Dreams (Are Made of This) och Suicide is Painless av The Mash).

Så, här är hans version av Personal Jesus som för mig definitivt är den bästa versionen av låten!

Rob har samlat en lista på de tio mest olämpliga namnen på barnleksaker. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, men jag har skrattat och sagt "nä" så många gånger under tiden som jag läste listan att det nästan var pinsamt. Till några av leksakerna finns det till och med reklamfilmer.

På fjärde plats finns bland annat leksaken "ballbuster" som har den här... underliga... reklamfilmen:

Egentligen skulle jag skriva ett inlägg om varför jag tycker så illa om alla hjärtans dag som är en skittöntig idiotdag, men så hittade jag den här annonsen och blev alldeles kär. Jag önskar mig en sådan här häst i framtiden:

Just nu har jag massor, massor av skrivlust. När jag nu har tid över det vill säga efter att ha jobbat massa extra timmar de senaste två veckorna. Konstigt nog är det nu som bloggen fått stå tillbaka. Bakvänt kanske? Nåja, så kan det vara.

Jag har det senaste skrivit dels ett kort avsnitt i Bläcks julstafett och även det senaste kapitlet av Deus Mort (efter att Robin sagt "det börjar bli lite mycket karaktärer så jag tänkte att AnKi kanske kan döda nån". Vilket jag tyvärr inte fick plats att göra. Eller jo, fast i dåtid. Och en karaktär som tidigare bara varit omnämnd).

Jag har också lurat en del på mitt eget lite större projekt, men inte skrivit något. Alla dokumenten rörandes det ligger ju på min kraschade dator. Och det känns inte så kul att försöka göra något när jag inte har grunden att kika på. Visst, jag tror att jag kommer ihåg det mesta, men det är viktigt att även detaljer och sådant stämmer.

Utöver det så har jag läst igenom (början till) ett romanmanus. Det var om möjligt ännu mer inspirerande faktiskt! Okej att språket var lite väl slarvigt ibland, å andra sidan var det ibland så himla bra istället. Oerhört roligt var det i alla fall. Så nu sitter jag och skriver feedback på det.

Efter några... fundersamma tillfällen det senaste har jag funderingar på att göra ett till projekt parallellt med det andra. Som istället för en större berättelse ska vara flera små. Som en novellsamling ungefär, där alla novellerna har ett gemensamt tema. Och alla är skrivna av mig då fömodligen. Jag har redan några idéer på lager så jag ska nog prova att börja skriva dem och se vart det leder.

Men för mig funkar det inte riktigt. "Syskonen" har visserligen lite kul innehåll ibland, men jag skulle nog inte säga att det är övervägande roligt. Sorry. Idéboken och evolutionsfilmerna var bättre ;)

Idag berättade Sumana för mig att man kan söka på Google med hjälp av bild. Alltså att man söker med hjälp av en bild och inte sökord. Jag har ingen aning om det är något nytt eller om jag bara inte upptäckt det förrän nu. Upptäckten passade ganska bra eftersom jag har kört några av mina fina möbler hit till Jönköping. De anlände igår, skrivbordet och byrån är typ klara, bokhyllan däremot måste jag försöka plocka ihop. Utan beskrivning. Och utan pappa som löser alla problem. Så, att googla fram en bild på bokhyllan var inte så svårt, och sen kunde man ju hoppas att man kunde få en träff där någon snäll själ som också köpte en bokhylla för typ tusen år sedan har lagt upp en beskrivning. Sådan obeskrivlig tur hade jag givetvis inte, men jag blev nyfiken på vad man kunde hitta med detta (för mig) ny instrument. Sagt och gjort. Jag provade med en bild på Gedion. This is what I got:



Resultatet är alltså dels samma bild där den är publicerad på min blogg och ett gäng hus... Nog för att han är överviktig, men tar de inte i lite nu?