Jag har precis uppdaterat BLÄCKs blogg med kapitel 17 i stafetten Sista Chansen, så om någon vill ha en ganska fartfylld, actionspäckad och komisk läsupplevelse kan jag rekommendera att läsa den. Den har ett skönt tempo och en rätt härlig självdistans.

Idag, nu äntligen lossnade det lite med skrivandet. Temat för novellskrivningen var svårt och även om jag både tänkt och kämpat så gott jag kunnat med texten jag började jobba på då har den verkligen inte blivit bra. Jag har inte gillat den någonstans. Kanske var den helt enkelt lite för mycket att hantera. Nu däremot blåste jag liv i en annan tanke som jag haft och det har gått riktigt bra faktiskt! Okej, det har varit lite jobbigt, men jag har fått ihop 645 ord idag på den nya storyn och jag hade 700-någonting på den gamla. Med lite jobb ikväll och imorgon också så ska jag nog baskemig kunna få till något som jag åtminstone inte behöver skämmas för. Även om det kanske inte är superbra heller så är det i alla fall inte rent dåligt som det gamla.

Det var ett tag sedan som jag skrev lite ordentligt. Jag tappade ju suget mycket när mitt lite större projekt fick problem i och med att datorn med allt material på kraschade. Sen dess har inspirationen kommit lite i vågor men alldeles för ofta har jag missat att ta tillfället i akt. Idag ska det dock bli ändring! Om nu inspirationen tänker infinna sig det vill säga.

Idag är det nämligen novellskrivning med BLÄCK som står på schemat före jobbet. Även om vi inte verkar bli så många tror jag det blir superkul! Vi har ett intressant tema också med goda förutsättningar att ge kreativa historier som ändå kommer vara ytterst olika varandra.

Länkar till BLÄCKs blogg när det har hamnat material där! Dock kommer det nog dröja lite eftersom novellerna (tidigare i alla fall) varit tänka att bli både korrekturlästa och bearbetade. Fun fun fun! Jag må vara en nörd, men jag är en mycket nöjd sådan!

Som jag snappade upp när jag kollade på en serie igår: pusillanimous. Enligt tyda.se betyder det "lacking in courage and manly strength and resolution; contemptibly fearful". Så nu vet ni det.

Så mår jag nästan lite lätt illa. Jag borde veta bättre än att äta massa onyttiga saker (läs: två chokladmuffins) såhär sent på kvällen. Det är som gjort för att det ska gå dåligt. Jag borde kanske ha hittat på något bättre att slösa de sista äggen på tror jag bestämt.

Jag är så sjukt sugen på att skriva något, men jag saknar något att skriva på. DAMMIT! Jag har gått igenom alla stafetterna som BLÄCK har igång, men jag har skrivit ganska nyss på samtliga (förutom en, men den är så inte min grej). Eller ja, inte nyss i tiden men nyss i kronologin. Det är lite tråkigt att göra en överlämning till sig själv...

Om jag inte kommer på något så kanske jag helt enkelt tar och skriver något på måfå bara för att få det ur systemet. För jag är av åsikten att man bör ta tillvara på de där ögonblicken när inspirationen faller på, om man nu inte har något väldigt viktigt man måste få gjort. Inspiration kan ju vara en lurig liten en som är svår att fånga.

"Skriv lite varje dag, även om det bara är en rad" fick jag höra av en bekant en gång. Det är ett sätt för henne att frambringa inspiration, något som jag själv är oerhört dålig på. Jag har funderat på att ta efter många gånger men hittills brukar det sluta med att jag har ett tomt papper framför mig...

Häromdagen fick jag för mig att försöka utmana mig själv i skrivandet. Så jag försökte skriva något som jag inte brukar. Okej, det är fortfarande väldigt mig, men jag sa att jag skulle försöka. Inte att jag faktiskt skulle klara det. Men jag tänker att det är bättra att skriva något än att inte skriva alls. "Skriva varje dag även om det bara är en rad" fick jag höra för ett tag sedan. Så ja, varför inte prova att utmana sig själv? Mitt projekt surar jag ändå mest bara över eftersom det ligger på den kraschade datorn.

Och förresten så har jag spräckt 20 000 idag. Steg alltså.

Just nu har jag massor, massor av skrivlust. När jag nu har tid över det vill säga efter att ha jobbat massa extra timmar de senaste två veckorna. Konstigt nog är det nu som bloggen fått stå tillbaka. Bakvänt kanske? Nåja, så kan det vara.

Jag har det senaste skrivit dels ett kort avsnitt i Bläcks julstafett och även det senaste kapitlet av Deus Mort (efter att Robin sagt "det börjar bli lite mycket karaktärer så jag tänkte att AnKi kanske kan döda nån". Vilket jag tyvärr inte fick plats att göra. Eller jo, fast i dåtid. Och en karaktär som tidigare bara varit omnämnd).

Jag har också lurat en del på mitt eget lite större projekt, men inte skrivit något. Alla dokumenten rörandes det ligger ju på min kraschade dator. Och det känns inte så kul att försöka göra något när jag inte har grunden att kika på. Visst, jag tror att jag kommer ihåg det mesta, men det är viktigt att även detaljer och sådant stämmer.

Utöver det så har jag läst igenom (början till) ett romanmanus. Det var om möjligt ännu mer inspirerande faktiskt! Okej att språket var lite väl slarvigt ibland, å andra sidan var det ibland så himla bra istället. Oerhört roligt var det i alla fall. Så nu sitter jag och skriver feedback på det.

Efter några... fundersamma tillfällen det senaste har jag funderingar på att göra ett till projekt parallellt med det andra. Som istället för en större berättelse ska vara flera små. Som en novellsamling ungefär, där alla novellerna har ett gemensamt tema. Och alla är skrivna av mig då fömodligen. Jag har redan några idéer på lager så jag ska nog prova att börja skriva dem och se vart det leder.

Det är titeln på Fredrik Stages krönika på dn.se idag. Jag vet inte riktigt hur mycket jag läst av honom innan, men eftersom svenska språket ligger mig varmt om hjärtat och jag fullkomligt hatar felaktiga särskrivningar (även om det är upphov till mycket skratt. Dock inte med människor, utan åt människor) kan jag inte låta bli att älska krönikan lite. Låt mig ge dig ett utdrag:

"Särskrivningar har den effekten på mig. När ett sammansatt ord skrivs isär tycks all godhet, skönhet och elegans försvinna i tomrummet mellan bokstäverna. Tro nu inte att jag är en språkpolis. Jag älskar slang, anglicismer och fjantiga ROFLMAO-förkortningar. Men folk som särskriver på svenska skrämmer mig mer än rasister, terrorister och Sean Banan tillsammans. Att särskriva är inte jämförbart med att stava fel. Det är att sprida ett lingvistiskt virus som fräter sönder vårt språk."

Okej, jag är i och för sig språkpolis till skillnad från Stage, men jag är inte fullkomligt allergisk mot de språkliga fenomen han nämner även om det finns många tillfällen när de är högt opassande. Och fula. Men i alla fall. Vidare påpekar han i sin krönika att det inte gäller att peka finger på nysvenskar och ordblinda, utan att man i kampen mot särskrivningar ska sparka uppåt och motarbeta språkfelet hos typ mediebyråer och större företag. Han tar IKEA som exempel och säger att man bör sparka på dem "i synnerhet". Han skriver: "Allra mest skrämmande är att den som letar efter stålben till sina möbler måste omfamna det språkliga förfallet. ”Inga träffar”, meddelar sökmotorn. ”Menade du ’stål ben’?”"

Så ja, tummen upp för Fredrik Stage och hans krönika (Läs den här på dn.se)

Det är faktiskt sant. Inte som i att jag glömde önska mig det till jul utan jag hade velat ha det som set up nu när jag skriver. För idag har jag satt mig ner och börjat skriva på ett helt annat avsnitt än det jag jobbat på hittills i mitt projekt. Jag nämnde det för några månader sedan i inlägget Inte riktigt meningen... Jag vet att jag refererar till det som "min bok" där, men det har jag frångått för längesedan. Det är ju inte alls säkert att jag kommer så långt, även om det ju vore drömmen! Därför är arbetsnamnet just nu projekt istället. Fast jag har visst antecknat en titelidé bland alla kladdiga textfragment jag skrivit ner i ett dokument. Men jag vet ju inte säkert om den titeln passar innan allt är klart, vilket det ju inte är på långa vägar än!

Egentligen är jag nog fortfarande inte i den fasen där jag ska skriva eftersom jag fortfarande har en del jobb kvar på min tidsplan (och även på handlingen) men samtidigt tänker jag att det är synd att låta de kreativa stunderna gå förlorade. Som den där natten. Så jag har bestämt mig för att skriva när jag känner för det, även om jag inte gjort klart det andra. Hellre att jag får ner saker som jag kan ändra och förbättra än att jag inte får ner något alls.

Men ja, lite klarhet hoppas jag kunna få det närmaste så att jag verkligen kan sätta igång att få ihop det!

Idag (inatt) har jag uppdaterat en av stafetterna som BLÄCK har igång just nu; Släpp in de döda. Jag har författat kapitel fyra. Okej, zombiegrejer är inte kanske vad jag brukar skriva, även om det var en zombiestafett jag uppdaterade senast också (kapitel 13 i Sista chansen) men det var ett tappert försök i alla fall! Och jag fick ihop lite text som kanske inte är bra men jag behöver åtminstone inte skämmas för den.

Hittade en gammal serie på youtube idag. En serie som jag inte sett på säkert tusen år (nästan i alla fall). Många guldkorn kom fram i minnet igen och andra var som glada överraskningar när de visade sig. Bland det som jag hade glömt fanns en kort bit av en dikt skriven av W.B. Yeats. Grejen är att dikter egentligen inte är my cup of tea, men den här är svår att lämna i förbigående.

Had I the heavens' embroidered cloths,
Enwrought with golden and silver light,
The blue and the dim and the dark cloths
Of night and light and the half light,
I would spread the cloths under your feet:
But I, being poor, have only my dreams;
I have spread my dreams under your feet;
Tread softly because you tread on my dreams.

Ja, jag erkänner att jag ofta är en språkfascist. Alldeles för ofta kanske till och med. That's me. Men faktum är att jag tycker det är ofantligt jobbigt med inkorrekt språk, särskilt i skrift. Perfektion är få förunnat men en (hel del) är pinsamt dåliga. Turligt nog är jag inte direkt ensam om att ha problem med språkfel. Visst, felaktiga särskrivningar hatar vi väl alla, men det finns så mycket mer att avsky ;)

"Eftersom jag är både besserwisser och perfektionist tillåter jag mig att bli irriterad på saker som kan verka ovidkomliga för vissa, men som faktiskt är inkorrekta.

Dagens exempel är människor som kallar allt bling/strass för Swarovski."

Det skriver Equilina i sitt inlägg Allt som glimmar är inte Swarovski



"Det är måhända småsint, och jag är förvisso själv inte perfekt i mitt språkbruk i varken tal eller skrift (men vem har sagt att man inte får hyckla lite?). Det är inte som om jag går runt och biter mig i kinden för att inte skälla ut folk som inte gör skillnad på orden i talspråk, jag tycker dock att det är direkt slarvigt att inte göra skillnad när man skriver orden i fråga någonstans där det är meningen att många ska se dem; mataffärer är ovanligt stora syndare när det gäller detta. Det är inte riktigt lika illa som att särskriva på skyltar (vilket likadels roar och oroar mig även det), men nästan."

Saxat från inlägget Många fler fel på Rated R

Nu har jag äntligen kommit till skott och författat lite igen. Med betoning på lite. Och det är inget mästerverk direkt, men det är i alla fall producerat och det var roligt på vägen =) Det var i slutet av förra veckan som vi hade workshop med BLÄCK och gav oss in i projektet Olle och Lambrekts äventyr genom världshistorien. Det gick ut på att vi gemensamt gjorde korta personbeskrivningar till våra två huvudkaraktärer och därefter lottade ut olika historiska händelser där karaktärerna skulle placeras. Det är alltså inte frågan om någon tidsresa, utan mer i likhet med Det var en gång - tidernas äventyr (Ni vet, gänget från En cell-sam historia).

Jag fick Ostindiefararen Götheborgs tredje resa. En spännande utmaning med tanke på att jag inte hade någon som helst koll på att det ens var en historisk händelse, och jag kan definitivt inget om segling i mitten av 1700-talet. Men det var fortfarande roligt med workshop!

HÄR finns mitt resultat.

För många som känner mig är det ingen nyhet att jag är en bokmal. Jag älskar böcker. Tyvärr får jag inte tid eller ro till att läsa så ofta som jag skulle vilja. En annan del av problemet är att jag är så hysteriskt rädd om mina böcker att jag aldrig tar med mig dem nånstans, jag vill inte riskera att de blir kantstötta och fula.

För ett litet tag sedan gjorde jag slag i saken och läste en bok av Terry Pratchett. Fantasy är ju en genre som jag är tämligen förtjust i, även om jag faktiskt aldrig läst något av Pratchett trots att han är både populär och relativt känd inom genren. Det har bara inte blivit så då jag varit upptagen med annat. Dessa fina, fantastiska böcker är dock inpackade hos mor och far i brist på plats i mitt eget boende. Istället fick jag låna boken Mort av Albin. Den är en av flera delar som utspelar sig i Pratchetts skivvärld, men som jag förstått det så är det inga problem att läsa flera av dem fristående. Så så blev det.

Jag vart inte frälst. Faktum är att jag inte var särskilt nöjd alls. Jag fick ingen känsla för varken världen, atmosfären eller karaktärerna. Det var hoppigt och ganska oordnat. För att inte tala om fullt med onödiga och överflödiga infällningar som verkligen inte hade något som helst värde. Nej, Pratchett var inte min kopp te. Jag upplevde hela texten som ganska självgod, sådär som om att den trodde den var smart och fyndig fast den verkligen inte var det. Smug var nog ett ord jag använde i helgen för att beskriva ungefär hur jag upplevde det.

Så tyvärr, tummen ner för Pratchetts Mort.

När jag hade problem att sova häromdagen vart jag så rastlös att jag var tvungen att ha något att göra. Eftersom alla andra i lägenheten sov fick det bli något tyst. Så jag skrev ett kort avsnitt till min bok =O Det var inte alls meningen att jag skulle börja skriva än, jag har ju inte ens gjort klart VAR eller NÄR karaktärerna befinner sig. Avsnittet i sig är ganska tidlöst men ändå. När det är ett större projekt känns det ändå som att jag nog borde ha en lite bättre plan. Nåja, ska skriva rent det och spara det i alla fall. Är inte ens säkert att det är något att ha, jag har inte läst det igen sen jag skrev det. Var ganska mörkt också så det kanske inte går att läsa vad det står alls, ha ha.