Jag tror att jag gör det nu i så fall. Jag drömmer ju mardrömmar emellanåt, och det är inte sällan samma som återvänder. Den har varit sjukt plågsam och jag har inte berättat om den för någon, även om jag kanske velat göra det ibland eftersom det är en väldigt specifik person som figurerat i den. Men det samtalet kom av sig. Det kanske å andra sidan var lika bra. För nu känns det som sagt att jag har en förståelse för vad mardrömmen är. Vad den säger mig kanske? Jag är egentligen långt ifrån övertygad om att drömmar är ett sätt för vårt undermedvetna att försöka kommunicera något, men jag har en förståelse för vad den här mardrömmen kommer ifrån. Rädsla. En fruktan för att något skulle hända som nu också visat sig bli verklighet. Men om mardömmen var en förvarning? Nä, det tror jag nog inte.