För många som känner mig är det ingen nyhet att jag är en bokmal. Jag älskar böcker. Tyvärr får jag inte tid eller ro till att läsa så ofta som jag skulle vilja. En annan del av problemet är att jag är så hysteriskt rädd om mina böcker att jag aldrig tar med mig dem nånstans, jag vill inte riskera att de blir kantstötta och fula.

För ett litet tag sedan gjorde jag slag i saken och läste en bok av Terry Pratchett. Fantasy är ju en genre som jag är tämligen förtjust i, även om jag faktiskt aldrig läst något av Pratchett trots att han är både populär och relativt känd inom genren. Det har bara inte blivit så då jag varit upptagen med annat. Dessa fina, fantastiska böcker är dock inpackade hos mor och far i brist på plats i mitt eget boende. Istället fick jag låna boken Mort av Albin. Den är en av flera delar som utspelar sig i Pratchetts skivvärld, men som jag förstått det så är det inga problem att läsa flera av dem fristående. Så så blev det.

Jag vart inte frälst. Faktum är att jag inte var särskilt nöjd alls. Jag fick ingen känsla för varken världen, atmosfären eller karaktärerna. Det var hoppigt och ganska oordnat. För att inte tala om fullt med onödiga och överflödiga infällningar som verkligen inte hade något som helst värde. Nej, Pratchett var inte min kopp te. Jag upplevde hela texten som ganska självgod, sådär som om att den trodde den var smart och fyndig fast den verkligen inte var det. Smug var nog ett ord jag använde i helgen för att beskriva ungefär hur jag upplevde det.

Så tyvärr, tummen ner för Pratchetts Mort.