Passade på att rida ut en sväng nu på eftermiddagen eftersom solen faktiskt lyckades kika fram en aning. Hade tänkt galoppera av den vita en smula, något som inte alls gick bra. Idag bkåste det yttepyttelite och kraken var på helspänn. Riktigt, riktigt hopplöst. Han kunde inte slappna av för fem öre. Huvet upp och ryggen ner och bara skyffla på med bakbenen. Det var hans taktik i samtliga gångarter snabbare än skritt. Så skritt fick det bli. Det är liksom ingen idé att bråka med honom för ju mer rädd han hinner bli desto mer spänd och stressar fortsätter han att vara. Suck. Nåja, jag vet ju att han är tittig när han är ensam det är mest tråkigt när jag hade planerat nåt helt annat. Fick bli en lite längre runda istället för en aktiv.