Ja, emellanåt har jag ingen ordning på någonting känns det som, och den senaste veckan har definitivt varit av det slaget! Jag vet inte hur mycket saker jag glömt av, klantat mig med eller missuppfattat. Men vet ni vad? Det gör inte så mycket just nu. Den senaste veckan har också varit ett stort misslyckande samtidigt som det nu finns en väg som jag måste gå. Så därför går jag och står inte bara still. Underlig känsla faktiskt. Återstår att se hur länge det håller i sig. Det är som en besvikelse som samtidigt är en lättnad, som ett djupt andetag med frisk luft efter att ha hållt andan länge.