Vilken stjärna hon är! Hon har legat i världstoppen i distans under en längre tid och nu är hon rankad etta! Inte nog med det heller, hon har full pott på fker sätt. Hennes häst Power som hon bland annat red VM med är etta på hästsidan, och tillsammans är de världens högst rankade ekipage. Jag gissar att det firades igår, för det är jävlarimig inte dåligt! Med Power har hon vunnit samtliga tävlingar de startat.

Jag tycker det är otroligt välförtjänt att uppmärksamma detta även om vi är mitt i EM-hoppningen som också är OS-kval.

mitt läder efter varje ridtur. Det går helt enkelt inte. Jag berömmer och avundas alltid Jenny för att hon är så duktig och gör det. Men det funkar helt enkelt inte för mig. Varför? Det blir alltid ett sånt jäkla projekt! Idag till exempel skulle jag snygga till dressyrgjorden så jag tänkte att jag lika gärna kunde ta dressyrtränset med eftersom jag hade använt det idag. Har ju en remontnosgrimma för tillfället och eftersom jag har en riktig dreggelpelle till ponny blir nosgrimman ganska grisig. Men jag kan verkligen inte bara snygga till grejerna. Nej nej. Istället plockade jag isär alltihop och tvättade det med vatten, torkade med handduk och lät det därefter lufttorka ungefär en timme. Därefter putsade jag av allt med Effax läderbalsam. Så ja, sammanlagt tog mitt "snygga till grejerna" ungefär en och en halv timme...

... när jag ser sånt här. Fick länken från en annan sida på Internet. KÄNSLIGA VARNAS! Jag blev tvungen att blunda. Jag mår illa nu. PETA är inte en organisation jag känner särskilt mycket förtroende för (mest på grund av svenska Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige som ofta gör ett fantastiskt dåligt jobb) men bilderna säger tillräckligt. Fy fan. Inte nog med att det är ett fruktansvärt övergrepp mot djuren, utan det är något som ses (av många uppenbarligen) som något helt godtagbart eftersom det verkar göras helt öppet. Jag ska klappa om min älskling extra mycket i stallet idag och vara tacksam att jag vet att han har det bra.

Återigen, det är inga trevliga bilder. Vet du med dig att du är känslig, titta inte på det.



Det är alltså hästar så unga som ibland inte ens är två år fyllda som man driver till vanvettiga hastigheter när deras kroppar inte alls är mogna för det. Varför? För att köparna ska se vilka som har potential. Ren jävla idioti.

Det pågår ju OS-kval på flera håll i hästvärlden. Asien- och Pacificländerna gjorde upp om en plats i helgen i en CCI*** i Storbritannien. Hör och häpna när Australien inte tog den. Något som jag räknade iskallt med. Både Nya Zeeland och Australien är ganska stora fälttävlansnationer, och NZ har redan varit färdigkvalat. Så då var det bara Australien som skulle ta sin plats med. Men icke. Japan tog platsen. Snacka om förvånande. Eller, inte när man tittar på resutatlistan då en av Australiens lagryttare blev utesluten i terrängen och en annan inte startade hoppningen vilket gör att de får 1000 straff vardera. Det är mycket. Man räknar dock bara de tre bästa resultaten så Japan slutade på 245,9 straff och Australien 1155,8. NZ vann nationstävlingen på 185,8 straff.

"Kenki Sato, Japans bäst placerade ryttare med 16:e plats individuellt, säger i ett nyhetsbrev från FEI att "det är ett mirakel, en dröm som förverkligas för vårt land och för min familj att kvala till OS och få åka till Greenwich"." Citat från Tidningen Ridsport.

Även om det är väldigt tråkigt när stora nationer med bra ryttare inte kvalar in tror jag att det kan vara roligt att få med en nation som ingen hade förväntat sig. Fast jag kommer ju sakna Australien en smula...

Jag misstänker att en del (*host, Albin, David) nog kanske skrattar åt titeln på inlägget, men det får stå för er =P

En bit inom hästägandet som jag tycker är otroligt viktig är foderstaten. Hästen förtjänar en bra foderstat, det är inget som den kan styra själv. En bra foderstat ska alltid ha grovfodret som grund. Grovfodret ska vara analyserat, annars kan man fodra med kraft- och tillskottsfoder i all oändlighet men ändå missa tavlan ordentligt. Utan analys fodrar man a la rysk roulette. Det är min åsikt. Man kan aldrig så på ett grovfoder hur mycket engergi, protein eller mineraler det innehåller. Och visst finns det en viss diff även på analyserat foder, men det visar i alla fall ett genomsnitt. Jag skulle INTE gå tillbaka till att fodra oanalyserat för en längre tid om det inte var absolut tvunget.

Steg ett är att se till så hästens behov av tuggtid och sysselsättning uppfylls med grovfoder. Jag vill helst inte gå under 1,5 kg TS per hundra kg häst. Det innebär att om hästen väger 300 kg ska den äta minst 4,5 kg torrsubstans om dagen. Torrsubstans är den del av fodret som inte består av vatten. Hö till exempel brukar ligga på 84% TS, vilket innebär att på ett kg hö är det 84 hg som är faktiskt hö och resterande 16% är vatten. Jag som då har en väldigt lättfödd ponny kan sällan ge så mycket hö utan att överstiga hans energibehov. Därför får han en del av sin TS-kvot med halm istället för hö. Halm innehåller inte lika mycket energi (MJ) som hö.

Utifrån grovfodret sen så kan man komplettera med kraftfoder för att fylla hästens behov och balansera mineralerna. Om det behövs. Sjukt mycket hästar äter kraftfoder helt i onödan för att ägarna inte läst på ordentligt kring fodret utan bara tar vad andra säger.

Ärligt talat tycker jag inte det är särskilt ansvarsfullt att permanent fodra sin häst på chans.

Nej, fram för mer kunskap kring foder bland hästägarna säger jag! Ett bra lästips är Christina Plancks texter. Hon är otroligt duktig och har en riktigt gedigen kunskap. Hon är en av de främsta på foder i hela Sverige. Boken Hästens näringsbehov och utfodring är verkligen bra till exempel, den har Planck skrivit tillsammans med en annan mycket framstående hästforskare, Margareta Rundgren. Jag kan varmt rekommendera den! Dock kan den upplevas lite svår om man inte har så mycket kunskap om foder då den är väldigt ingående, men då kan jag istället rekommendera Hästens biologi, utfodring och avel. Det är också en fantastiskt bra bok som handlar om mer än bara utfodring. Det är samma författare som skrivit foderkapitlen men de är lite mer "light"variant.

(Kommer komma fler foderinlägg i framtiden, bland annat om hur jag gör för att försöka hålla en lättfödd individ i schack, vad jag tycker om olika kraftfoder m.m.)

Ja, det känns nästan som otrohet faktiskt. Att kolla på andra hästraser än den fantastisk vackra connemaran. Men jag har faktiskt några kärlekar till, om än kanske inte (just nu) lika stora. Welsh Cob har alltid varit en sån. Vilka otroligt snygga hästar det finns! Gwynfaes Manawydan KWD 27 till exempel. Liksom connemaran är det en ponnyras som ska vara allsidig men med gott temperament. Den ska ha ponnykaraktär men ändå massa. Liksom connemaran är det också en förhållandevis dyr ras... Dock är det vanligare att hitta överhöjdare bland dessa.

En annan av mina favoritraser är det engelska fullblodet. Sjukt trevliga hästar, och även om "många" inom ridhästvärlden vill ha xx i andra-tredje ledet skulle jag inte ha något emot att ha en renrasig blodis. Visst kan en del av dem kräva lite mer, men de flesta är riktigt trevliga. Och har bra modell. En av mina absoluta favoriter, som gärna hade fått finnas i stamtavlan hos någon av mina framtida hästar (inte minst för att han själv har 88:an som pappa) är Mr Carrera xx.

Men ja, samtidigt så vet jag ju att connemaran är så bra, så bra. "Den lilla hästen med det stora hjärtat".

Ja, det kan man lugnt säga. Han tog hem VM-guldet förra året och EM-guldet i år. I fälttävlan då alltså. Jag missade tyvärr TV-sändningarna (det lilla som var) från EM, men någon vänlig själ har delat med sig av några ritter på youtube. Trevligt =)

Här alltså: Michael Jung - La Biosthetique-Sam, Tyskland.

Dressyren: Terrängen:
Hoppningen:

Spännande värre, idag rids terrängmomentet på EM i Luhmühlen! Sverige ligger på fjärde plats, 0,4 straff efter Italien. Det är en sekund i terrängen. Sara Algotsson Ostholt har uttalat sig om att det inte är någon dressyrtävling, terrängen kommer bli tuff för en del och det kommer nog möbleras om ordentligt i resultatlistorna. Jag håller tummarna stenhårt för att Sverige gör bra ifrån sig. För det är inte bara EM, det är OS-kval också. Och jag vet inte riktigt om jag klarar att svensk fälttävlan inte har ett lag i london 2012.

Tyvärr kan jag inte se ritterna live, FEI TV är lite väl dyrt och på TV finns inget att se. Däremot sänder TV4 sport ett sammandrag kl. 21:45 - 22:45 ikväll, det ska jag inte missa! Ska fira Alex födelsedag men det får helt enkelt ta 40 minuters paus!

Tidningen Ridsport har publicerat en artikel om hur en uppfödare i Tyskland fått tre av sina föl ihjälslagna. Helt sinnessjukt. Detta under en veckas tid. Artikeln är inte så omfattande, men det första av dem hade "stora skador på kroppen", det andra "fått ta emot våldsamma slag mot huvudet" och det tredje "låg död i hagen med ett träspett rakt genom kroppen". Det finns en länk till bilder, jag klickade på den och önskade nästan att jag låtit bli. Be warned. Fast det kanske bara är jag...

I vilket fall som helst förstår jag inte vad i hela fridens namn som rör sig i huvudet på någon som ger sig på nästintill försvarslösa djurbebisar. Djur överhuvudtaget är hemskt, men de små är ju alltid extra sårbara. Hade det hänt hos mig hade jag jävlarimig sett till att få tag i aset själv...

Jag läser en del bloggar, bland annat Equlinias.

Det här inlägget fick mig att skratta högt, jag hade helt glömt av de här bilderna!

Det skar i mattehjärtat idag när jag lämnade lilla ponnyskrället på annat stall än det vanliga över helgen. Han ville inte att matte skulle gå ifrån honom där. Men han överlever. Dock kan jag lova att det första jag lär göra imorgon bitti är att åka och kolla till honom! Känner redan att det kommer bli en orolig natt.

Fina hjärtat:

Ja, vad ska man säga? För mig är det en organisation med trovärdighet i nivå med Djurskyddet Sverige till exempel. Inte särskilt hög alltså. Varför? För trots att de egentligen "slåss" för en god sak så gör de det ofta riktigt dåligt, för att inte tala om att sila mygg och svälja kameler.

Nu är det uppe på tapeten igen efter att tidningen Ridsport publicerat en artikel rörande en skrivelse från december 2009 (finns bland länkarna HÄR). Varför de valt att lyfta fram det först nu vet jag inte, och kommer förmodligen inte veta heller. Både Svenska Ridsportförbundet och Jordbruksverket har svarat på skrivelsen i början av 2010.

Jag blir irriterad redan från början när de påstår att bremsning har blivit vanligare. De flesta aktiva jag har pratat med tycker att det är tvärtom, bremsen används alls inte lika mycket nu som under t.ex. 80-talet. En av författarna till skrivelsen påstår att all fakta är väl underbyggd och att de är petnoga med vetenskapligheten, tyvärr faller det ju redan där. Vilka siffror visar att det är vanligare? Sen håller jag givetvis med om att man inte bör bremsa i tid och otid för att t.ex. kunna rycka en häst som tycker det är obehagligt, men jag (och många med mig) har inte stött på attityden att det skulle vara okej heller.

Fortsatt publicerade de för några år sedan en rapport om travsporten som hette "För att hästar ger allt". Jag är inte direkt insatt i travet, men "studien" är en typisk sådan där de plockar fram de bitar som passar bäst för att få fram önskat resultat. En del av utrustningsbeskrivningen ska visst vara inkorrekt också, men det måste jag erkänna att jag varken kan konfirmera eller dementera. Rapporten har mest hittat stöd hos yngre, oinsatta som egentligen inte alls har med sporten att göra. Blev det rätt då? Bättre vore att skriva en ordentligt saklig rapport som faller väl ut hos utövarna som faktiskt kan göra ordentliga förändringar.

Men okej, travet är inte min grej. Ridning däremot är min grej. Det finns givetvis med också på Djurens Rätts hemsida (HÄR). Har man en viss förståelse för hästar så inser man att bettet kan vara ett smärtsamt verktyg i hästens mun och agerar därefter. Det är inte ett helt dumt område att rikta sig mot, bettet är något som de flesta av oss använder och det finns många problem inom området. Hur tacklar Djurens Rätt frågan? Med en mycket tvivelaktig "rapport". Jag gick verkligen inte på ett supergenigymnasium, men hade en rapport i den här klassen släppts igenom hade jag blivit arg. Bland annat finns det referens till Wikipedia. Bra där. Författarna nämner att de redan hade en åsikt innan de började arbetet, något som då redan hade lyst igenom fullständigt, och fortsätter att så göra. De skriver dessutom själva att det är en smärre brist att de använt en och samma forskare mycket, men att fler har resultat som pekar åt samma håll. Men lyft fram dem också då! Man har dessutom valt att, ganska ofta, referera till Hiltrud Strasser, en person som är ganska ökänd inom hästvärlden för smärtsamma verkningar. Hennes metoder ligger inte sällan utanför vad som är god hästhantering i svensk lagstiftning. Ovanpå allt detta är det ganska dåligt uppställt också, men alla var vi barn i början.

Vidare har Djurens Rätt länkat ett youtube-klipp. "Effects of the bit". I början av klippet ser man riktigt fula ridbilder. Oavsett om det är ögonblicksbilder eller inte så är det sånt som ingen accepterar. Ärligt talat. Folk reagerar på sånt, och i en svensk tävling hade ryttarna fått tillsägelse och förmodligen varning. Första gången. För att sedan åka ut från tävlingen med huvudet före. Återigen, givetvis förespråkar de flesta av oss försiktigt användande av bett, men när man drar det så långt att det blir löjligt så kommer det inte att få gehör.

Vart vill jag komma? Gör om, gör rätt. Har man ett ganska vettigt resonemang man vill sprida ska man göra det ordentligt istället för att lägga fram det så det saknar trovärdighet och därmed inte vinner folks respekt.

Som tillägg: Ett motargument som man kan lyfta mot vad jag just skrivit, som jag själv hade lyft också, är VAD GÖR DU för att förbättra hästens välfärd? Svaret? Jag jobbar från gräsrotsnivå med att främja god hästhanering och en bra attityd gentemot våra fyrbenta vänner. Tillhör jag dem som håller häst på stall och annat "plågsamt"? Definitivt. Kan jag trots detta möta min häst i hagen eller stallet där han är uttrycker glädje och välmående? Absolut.

Jag och Albin lyckas titt som tätt diskutera flockbeteende, vilket inte alltid är så lätt. När han pratar flockdjur är det oftast människor han menar, medan jag nästan uteslutande tänker hästflock först. Oavsett vad den ursprungliga frågan egentligen är. (För övrigt har jag insett att vi nog menade samma sak häromdan om idolisering, bara det att jag tog det bittra argumentet lite väl bittert) Sjukt intressant är det dock det där med flockdynamik. Eftersom jag är jag så blir det givetvis hästar.

Hästar lever i hierarkiska haremsflockar. Det är alltså en flock bestående av en hingst och ett gäng ston där det finns en rangordning. Det vet de flesta som läst lite om hästars naturliga tillvaro. Det är dock sällan som hingsten faktiskt är högst i rang, ofta är det något av de äldre stona. Eftersom hingsten är far till alla föl i sin flock så jagas unghingstarna iväg så småningom medan ungstona oftast självmant letar reda på en ny flock. Flockarna brukar vara relativt små, de stora hjorderna som visas på TV brukar vara flera flockar.

Hästarna är också flyktdjur och gräsätare. De spenderar i runda slängar ca 18 timmar på att beta. I och med att de flyr vid fara gäller det för fölen att komma upp på fötterna relativt snabbt. Här visar sig survival of the fittest ganska tydligt, precis som bland många andra djurungar. Föl som inte klarar sig brukar bli lämnade bakom flocken. Tragiskt kanske kan tyckas men det är sån naturen är.

För några år sedan såg jag ett mycket underligt och nästan lite disturbing klipp som rör just hästars flockbeteende. Hade nästan glömt av den tills jag blev påmind under en av mina och Albins diskussioner. Hingstar som tar över en flock brukar inte röra fölen i flocken men kan däremot stressa stona att kasta foster de bär på för att kunna föra sina egna gener vidare. Här är det dock inte riktigt det som händer heller. Det handlar om en hingst som har en egen flock som stöter på ett föl från en annan. Och som jag sa, det kan vara lite disturbing.

Men förhoppningsvis bara med ena foten så att det går att kliva upp igen. På Varaortens RFs hemsida har styrelsen nu gett besked om hösten: Ridskoleverksamheten kommer inte att starta upp. Otroligt tråkigt, men om verksamheten inte går runt utan konstgjord andning så är det inte försvarbart att starta upp den i höst. Jag har jobbat ideellt för ridskolan i sjukt många år nu och jag är inte beredd att ge upp nu.

Istället hoppas jag att än fler än "vi gamla vanliga" engagerar sig så att föreningen lever vidare och så småningom kan starta upp ridskoleverksamheten igen. Vi ska inte ge upp nu!