Jag är ganska dålig på design, så det här får duga så länge, men det är åtminstone en liten förbättring =)

Min häst må vara lite tjock, ganska smutsig och en aning klumpig men han är verkligen en riktig guldklimp. Har haft mycket nu som tär lite, så för att rensa huvudet  blev det ett ordentligt dressyrpass nu på kvällen. Ibland är det verkligen medicin mot allt! Har fokuserat på bärigheten idag, han är ganska markbunden vilket märks allra mest i galoppen där svävmomentet inte blir tillräckligt luftigt. Ser man inte upp faller han in i fyrtakt om svävmomentet inte blir tillräckligt stort. Det var med ganska god framgång faktiskt trots att det var ordentligt varmt fortfarande. Såg till att verkligen få honom loss i sidorna och få ett ordentligt jämt stöd, och sen blev det ryggningar. Det är ju en av svårigheterna vi ska övervinna innan vi startar LA. Han gör halt snällt, trampar bra bakåt men skickar fram näsan i ryggningen och det känns som sjukt onödig grej att få avdrag på.

Ja, vad ska man säga? För mig är det en organisation med trovärdighet i nivå med Djurskyddet Sverige till exempel. Inte särskilt hög alltså. Varför? För trots att de egentligen "slåss" för en god sak så gör de det ofta riktigt dåligt, för att inte tala om att sila mygg och svälja kameler.

Nu är det uppe på tapeten igen efter att tidningen Ridsport publicerat en artikel rörande en skrivelse från december 2009 (finns bland länkarna HÄR). Varför de valt att lyfta fram det först nu vet jag inte, och kommer förmodligen inte veta heller. Både Svenska Ridsportförbundet och Jordbruksverket har svarat på skrivelsen i början av 2010.

Jag blir irriterad redan från början när de påstår att bremsning har blivit vanligare. De flesta aktiva jag har pratat med tycker att det är tvärtom, bremsen används alls inte lika mycket nu som under t.ex. 80-talet. En av författarna till skrivelsen påstår att all fakta är väl underbyggd och att de är petnoga med vetenskapligheten, tyvärr faller det ju redan där. Vilka siffror visar att det är vanligare? Sen håller jag givetvis med om att man inte bör bremsa i tid och otid för att t.ex. kunna rycka en häst som tycker det är obehagligt, men jag (och många med mig) har inte stött på attityden att det skulle vara okej heller.

Fortsatt publicerade de för några år sedan en rapport om travsporten som hette "För att hästar ger allt". Jag är inte direkt insatt i travet, men "studien" är en typisk sådan där de plockar fram de bitar som passar bäst för att få fram önskat resultat. En del av utrustningsbeskrivningen ska visst vara inkorrekt också, men det måste jag erkänna att jag varken kan konfirmera eller dementera. Rapporten har mest hittat stöd hos yngre, oinsatta som egentligen inte alls har med sporten att göra. Blev det rätt då? Bättre vore att skriva en ordentligt saklig rapport som faller väl ut hos utövarna som faktiskt kan göra ordentliga förändringar.

Men okej, travet är inte min grej. Ridning däremot är min grej. Det finns givetvis med också på Djurens Rätts hemsida (HÄR). Har man en viss förståelse för hästar så inser man att bettet kan vara ett smärtsamt verktyg i hästens mun och agerar därefter. Det är inte ett helt dumt område att rikta sig mot, bettet är något som de flesta av oss använder och det finns många problem inom området. Hur tacklar Djurens Rätt frågan? Med en mycket tvivelaktig "rapport". Jag gick verkligen inte på ett supergenigymnasium, men hade en rapport i den här klassen släppts igenom hade jag blivit arg. Bland annat finns det referens till Wikipedia. Bra där. Författarna nämner att de redan hade en åsikt innan de började arbetet, något som då redan hade lyst igenom fullständigt, och fortsätter att så göra. De skriver dessutom själva att det är en smärre brist att de använt en och samma forskare mycket, men att fler har resultat som pekar åt samma håll. Men lyft fram dem också då! Man har dessutom valt att, ganska ofta, referera till Hiltrud Strasser, en person som är ganska ökänd inom hästvärlden för smärtsamma verkningar. Hennes metoder ligger inte sällan utanför vad som är god hästhantering i svensk lagstiftning. Ovanpå allt detta är det ganska dåligt uppställt också, men alla var vi barn i början.

Vidare har Djurens Rätt länkat ett youtube-klipp. "Effects of the bit". I början av klippet ser man riktigt fula ridbilder. Oavsett om det är ögonblicksbilder eller inte så är det sånt som ingen accepterar. Ärligt talat. Folk reagerar på sånt, och i en svensk tävling hade ryttarna fått tillsägelse och förmodligen varning. Första gången. För att sedan åka ut från tävlingen med huvudet före. Återigen, givetvis förespråkar de flesta av oss försiktigt användande av bett, men när man drar det så långt att det blir löjligt så kommer det inte att få gehör.

Vart vill jag komma? Gör om, gör rätt. Har man ett ganska vettigt resonemang man vill sprida ska man göra det ordentligt istället för att lägga fram det så det saknar trovärdighet och därmed inte vinner folks respekt.

Som tillägg: Ett motargument som man kan lyfta mot vad jag just skrivit, som jag själv hade lyft också, är VAD GÖR DU för att förbättra hästens välfärd? Svaret? Jag jobbar från gräsrotsnivå med att främja god hästhanering och en bra attityd gentemot våra fyrbenta vänner. Tillhör jag dem som håller häst på stall och annat "plågsamt"? Definitivt. Kan jag trots detta möta min häst i hagen eller stallet där han är uttrycker glädje och välmående? Absolut.

Det sägs att det här verktyget ska vara bra för att få en viss förståelse för hur det kan vara. Riktigt intressant faktiskt!

Kognitionsportalen

Huvva, insekterna är verkligen inte roliga de här dagarna när det är varmt. Äckliga varelser. Uäh. Så tyvärr kunde det inte bli någon längre tur eftersom blinningarna var helt tokiga och stackars Gedion kunde knappt gå rakt genom skogen. Och lite skogsparti måste man ta sig förbi för att komma ut där det är lite mer öppet. Att dressyra i paddocken är bara att glömma såna här dagar, såvida man inte har möjlighet att rida sent på kvällen. Paddocken ligger precis jämte skogen så det blir rena festmåltiden för insektsasen. Hade det inte varit så jävla roligt med hästar hade insekterna nog kunnat få mig att stanna inne. Imorgon ska vi iväg och hoppa en liten sväng, var länge sen senast så det ska bli riktigt kul! Har ju råkat anmäla mig till en hopptävling om tre veckor så får nog försöka få lite ordning på grejerna...

Åh, så jäkla bra band! Är fortfarande ledsen för att ingen i hela världen ville åka med mig till Göteborg och se dem live förra året. I år ska de bara spela i Malmö och Stockholm. Fat chance att jag får med mig någon så långt. Eller inte =(

Något som är på gott och ont. Att ingen är oberörd alltså. Händelserna är helt ofattbara, grymma och inhumana. Det var nog inte förrän först igår som jag riktigt förstod vidden av det heller. Ofattbart som sagt.

Jan Guillou som sällan är min favorit har skrivit en ganska bra text den här gången. Hans tankar har dessutom funnits på flera håll, i USA lyfter man debatten om att vidga begreppet terrorism till exempel. Jag må kanske vara lite dum men jag hann inte överhuvudtaget bilda mig en uppfattning om vem gärningsmannen kunde vara. Jag var bara ett stort frågetecken. Men jag tror nog att många hade samma tankegångar som Guillou skriver om, att det skulle vara någon islamistisk dönick som begått handlingarna. Men icke. Läs Guillous kolumn HÄR

En annan man som också reagerat är Sverigedemokraten Erik Hellsborn. Jag har inte själv läst originalinlägget som uppmärksammats eftersom jag satt i bilen när jag hörde om det. Men hans förklarande inlägg säger ändå en hel del vågar jag påstå. Mycket förenklat skriver han att Breivik (som är mannen som ska åtalas för båda dåden, ifall någon missat hans namn...) är den som är ansvarig för sina handlingar och att han är en dålig människa. Men. För det finns ett men. Tillåt mig citera: "Om inte Norge varit mångkulturellt hade det inte det funnits något motiv för Breivik, och hans attacker hade aldrig ägt rum." Lägg märke till att detta alltså är blogginlägget där han förklarar att hans tidigare (numera borttagna) inlägg menade att Breivik var ytterst ansvarig för sina handlingar och inte nationalismen (läs: mångfaldsmotståndare/främlingsfientliga) eller nationalistiska partier. Läs Hellsborns inlägg HÄR

Så ja, nog är människor berörda alltid. Det visar ett visst mått av intelligens hos en del, ett stort mått dumhet hos andra.

Det är det som gäller framöver. Har satt en målvikt jag ska komma ner till vid nyår. Så nu ska jag få ordning på mina fantastiskt dåliga matvanor som innefattar alldeles för mycket småätande, massa socker och onödiga kolhydrater. Så det ska det bli ändring på. Likaså träningen. Jag älskar egentligen att springa men har knäskador som inte tillåter några som helst tankar på att kunna återuppta den träningen ordentligt =( Mycket går bort på grund av knäna, men en del går också bort för att det är så jäkla tråkigt. Simning till exempel. Så mitt senaste påhitt är att jag ska åka inlines. Det har jag nog inte gjort på 10 år. Men det är ju nästan som att springa, fast med mindre slitage på kroppen så jag tror det kommer bli bra. Mina snälla bröder + svägerska har gett mig ett par inlines i lite sen födelsedagspresent. Ett riktigt kap må jag säga! Så imorgon blir det nog premiäråkning om bara vädret tillåter.

Jag och Albin lyckas titt som tätt diskutera flockbeteende, vilket inte alltid är så lätt. När han pratar flockdjur är det oftast människor han menar, medan jag nästan uteslutande tänker hästflock först. Oavsett vad den ursprungliga frågan egentligen är. (För övrigt har jag insett att vi nog menade samma sak häromdan om idolisering, bara det att jag tog det bittra argumentet lite väl bittert) Sjukt intressant är det dock det där med flockdynamik. Eftersom jag är jag så blir det givetvis hästar.

Hästar lever i hierarkiska haremsflockar. Det är alltså en flock bestående av en hingst och ett gäng ston där det finns en rangordning. Det vet de flesta som läst lite om hästars naturliga tillvaro. Det är dock sällan som hingsten faktiskt är högst i rang, ofta är det något av de äldre stona. Eftersom hingsten är far till alla föl i sin flock så jagas unghingstarna iväg så småningom medan ungstona oftast självmant letar reda på en ny flock. Flockarna brukar vara relativt små, de stora hjorderna som visas på TV brukar vara flera flockar.

Hästarna är också flyktdjur och gräsätare. De spenderar i runda slängar ca 18 timmar på att beta. I och med att de flyr vid fara gäller det för fölen att komma upp på fötterna relativt snabbt. Här visar sig survival of the fittest ganska tydligt, precis som bland många andra djurungar. Föl som inte klarar sig brukar bli lämnade bakom flocken. Tragiskt kanske kan tyckas men det är sån naturen är.

För några år sedan såg jag ett mycket underligt och nästan lite disturbing klipp som rör just hästars flockbeteende. Hade nästan glömt av den tills jag blev påmind under en av mina och Albins diskussioner. Hingstar som tar över en flock brukar inte röra fölen i flocken men kan däremot stressa stona att kasta foster de bär på för att kunna föra sina egna gener vidare. Här är det dock inte riktigt det som händer heller. Det handlar om en hingst som har en egen flock som stöter på ett föl från en annan. Och som jag sa, det kan vara lite disturbing.

Jag är egentligen ganska fattig trots att lönen trillar in på kontot idag. Dessutom är jag rätt snål, jag vill egentligen hålla i pengarna och inte lägga dem på massa grejer. MEN. För det finns ett stort sådant. När det kommer till hästsaker så är det desto värre. Det finns alltid något jag vill ha, men oftast är det flera grejer.

Just nu är det ett fint stalltäcke i svart och grått och ett dressyrträns. För att inte tala om måttbeställda stövlar, DET hade varit grejer det. De jag har nu passar inte särskilt bra, dragkedjan åker ner och de har tappat färgen på insidan. Men ja, man kan ju alltid drömma...

Dessutom har jag alltid, alltid, alltid cravings efter fina, matchade set med schabrak och lindor. Vilken dröm. Just nu är jag mest sugen på något mossgrönt, fick låna ett sånt set av Carina när jag var på träningsläger senast. Niiice!

Ja, var är man hemma egentligen? Jag har inte varit riktigt säker på de senaste åren om jag haft två (eller fler?) hem, eller om jag faktiskt inte haft något som är riktigt hemma. Klurigt. Egentligen spelar det ingen roll heller. Jag har ju liksom inte varit hemlös.

Han är förmodligen en av de roligaste personerna i Sverige just nu. Varför? Han bara är det. Han låter roligt, ser rolig ut och gör bra grejer. Dagens Tips, Centralskolan, Telefonsupporten och Institutet till exempel. Dock kan institutet vara lite grosse ibland, typ som när de pratade om tvillingcysta häromdagen. Men ja ja, de har också pratat med/om en snubbe som fick nåt tjall på hjärnan och inte kunde uppfatta sin vänstra sida överhuvudtaget. Och inte bara sin egen vänstra sida, hjärnan registrerade inte det på vänster sida heller, det som var i hans synfält alltså. Mycket underligt men också sjukligt intressant! Fast det kanske bara är min muppiga hjärna ^^

Så ja, såhär på fredag kväll efter att ha städat stall, gjort mat åt goda vänner och diskat så tänker jag komma med tips på denne fantastiskt underhållande man.

I stallet givetvis ;) Dock inte den roliga biten med hästmys och ridning, utan det blir till att mocka, städa och högtryckstvätta. Yey. Not. Men ska bli skönt att ha det gjort, det är ganska välbehövligt efter ett år. Dessutom lyckades det bli en dag när alla fyra faktiskt kan vara med, det brukar inte vara helt lätt att styra upp. Så lite roligt kanske det är ändå även om sysslorna inte är de roligaste.

Ja, det låter ju bra att vara allätare när det gäller musik. Jag är det inte. Och det finns alltid några artister som plågar mig lite mer än andra. Just nu är Veronica Maggio mitt största hatobjekt, hon knuffade ner Lars Winnerbäck från förstaplatsen i våras när hon återigen förpestade tillvaron med sin röst. Men idag är det en annan svensk artist jag ska spy galla på, nämligen Timbuktu.

En gång för några år sedan blev jag tillfrågad om jag ville gå och se honom live. Jag undrade hur många hundralappar jag skulle få i timmen? Timbuktu är verkligen inte min grej. Nu har han dessutom släppt en låt som går mig mer på nerverna än någon av hans tidigare låtar som jag vagt kan dra mig till minnes. Den heter inte mindre än Resten av ditt liv. Okej, så han förmedlar något slags "hat", men är det en femåring som hittat på "plågorna"?! Allvarligt: "Jag hoppas att ditt vin blir till vatten". Vilken fasansfull mardröm. Eller inte. Snarare gör man människan en tjänst som då slipper diverse onyttiga ämnen i sin kropp. Han gör ett nytt försök med blixten. Men det går inte så bra heller. "blixtar prickar dig". Inte helt dåligt, om det inte hade låtit så sjukt fånigt när han uttalar det.

Visst finns det så mycket mer text än bara början av refrängen, men jag vill inte behöva återge mer. För då skulle jag behöva höra på den igen. Och det slipper jag gärna. När den kommer på radion brukar det vara ett bra tillfälle att hissa ner rutan och lufta ur bilen samtidigt som jag lyssnar till fartvinden. Men ja, låten är mest pinsamt. Bortglömda PIN-koder och försenade klockor? Nej, de (få) människor som jag känt ett riktigt hat för har råkat ut för sjukt mycket värre saker inför mina inre ögon än någon av de som Timbuktu och hans femåring hittat på.

Ett råd jag fick av inte mindre än två personer  förra helgen när jag var i Jönöping. Ha ha. Så fel de har. Jag kommer förmodligen alltid vara åtminstone en smula bitter. För det finns så mycket dåligt i världen ^^

So be warned. En del dagar kommer ni nästan kunna se ångorna från bitterheten, men förhoppningsvis blir det underhållande läsning ändå. Om det nu faktiskt är någon som läser.