Något som är på gott och ont. Att ingen är oberörd alltså. Händelserna är helt ofattbara, grymma och inhumana. Det var nog inte förrän först igår som jag riktigt förstod vidden av det heller. Ofattbart som sagt.

Jan Guillou som sällan är min favorit har skrivit en ganska bra text den här gången. Hans tankar har dessutom funnits på flera håll, i USA lyfter man debatten om att vidga begreppet terrorism till exempel. Jag må kanske vara lite dum men jag hann inte överhuvudtaget bilda mig en uppfattning om vem gärningsmannen kunde vara. Jag var bara ett stort frågetecken. Men jag tror nog att många hade samma tankegångar som Guillou skriver om, att det skulle vara någon islamistisk dönick som begått handlingarna. Men icke. Läs Guillous kolumn HÄR

En annan man som också reagerat är Sverigedemokraten Erik Hellsborn. Jag har inte själv läst originalinlägget som uppmärksammats eftersom jag satt i bilen när jag hörde om det. Men hans förklarande inlägg säger ändå en hel del vågar jag påstå. Mycket förenklat skriver han att Breivik (som är mannen som ska åtalas för båda dåden, ifall någon missat hans namn...) är den som är ansvarig för sina handlingar och att han är en dålig människa. Men. För det finns ett men. Tillåt mig citera: "Om inte Norge varit mångkulturellt hade det inte det funnits något motiv för Breivik, och hans attacker hade aldrig ägt rum." Lägg märke till att detta alltså är blogginlägget där han förklarar att hans tidigare (numera borttagna) inlägg menade att Breivik var ytterst ansvarig för sina handlingar och inte nationalismen (läs: mångfaldsmotståndare/främlingsfientliga) eller nationalistiska partier. Läs Hellsborns inlägg HÄR

Så ja, nog är människor berörda alltid. Det visar ett visst mått av intelligens hos en del, ett stort mått dumhet hos andra.