Jag är av åsikten att hästar mer än gärna får gå barfota, under förutsättning att hästen klarar av det smärtfritt. Min egen har bara skor fram, baktassarna klarar sig alldeles utmärkt utan skor. Hade det visat sig att så inte var fallet när jag tog hem honom och underlaget gick från i princip bara ridhusbotten till mestadels skogs- och grusvägar hade jag bett hovlsagaren slå på skor omedelbart. Hästar väljer inte sina människor utan det är vår förbannade skyldighet att se till att de mår bra när de är i vår vård.

Tyvärr är det inte alltid det blir rätt vilket är både sorgligt och tragiskt, särskilt som det i många fall inte borde ha kunnat hända. Det finns ett sådant fall kring en elev vid SLU som är aktuellt nu igen. Information om fallet har nyligen läckt ut utanför den lilla krets som hittills varit informerad. Det handlar om en veterinärstudent som dömts för brott mot djurskyddslagen och djurplågeri. För vad? Kraftig barfotaverkning enligt Strassermetoden som av den tidigare existerande Djurskyddsmyndigheten klassats som onödigt lidande. Enligt Strassermetoden ska hästarna barfotaverkars kraftigt och "gå ur" det onda. Det är visst inte ovanligt att hovarna blöder under verkningen. Studenten ska visst ha undvikit veterinärens rekommendationer mer än en gång och på fullaste allvar tänkt lasta hästen och köra den till Tyskland trots att den hade så int att veterinär bedömt att den inte skulle röra på sig.

Jordbruksverket kommer eventuellt inte att utfärda någon veterinärlicens till studenten, något som jag tycker är bra! Man kan inte hålla på och dalta med alternativa metoder som bara är av ondo.

UNT Uppsala har idag publicerat en artikel.