Inte vilken tom box som helst så klart, utan de där boxarna där det alldeles nyss stod en älskvärd och vacker varelse. Idag har jag saknat ett par snälla ögon, en mjuk mule och en varm andedräkt. Fastän det finns flera tomma boxar i stallet var det tungt att se just den boxen tom. Nej, det är inte min fina vita som vandrat vidare, då hade jag klappat ihop totalt, det handlar om en av mina fina ridskoleponnyer. En sån där snäll, tålmodig och vänlig sak. Lite stor för många barn men han bar dem ändå så duktigt. Ibland skulle jag hellre jobba med skokartonger så man slapp sakna dem när de inte längre finns kvar...